Här får soffan plats.
Vi sätter soffan här i hallen, här får den plats, här är det ju tomt och den kan stå här ett tag. Bra då är saken löst och vi fixar en kärra till på söndag och kör hem sakerna till Er.
Ungefär så. Hur svårt kan det va?
Är det så föräldrar har det med ungdomar som skall studera på annan ort. Berättelserna jag har hört är många. De är berättade med mycket värme. Lika mycket värme känner jag. Glädje över att få vara med lite grann och höra om framtiden, om det nya livet, studentlivet, nya kunskaper, nya vänner, kanske flickväner. Det kan bli hur spännande som hellst. Själv vet jag att studieåren har varit mina absolut bästa år. Fina ungdomsår med nya tankar som passade med dem jag hade med mej, nya vänner, kårliv, politiskt engagemang, fackligt engegemant, linje 3 mot kärnkraft - aldlrig ger vi upp, var aktuellt de åren, och mycket annat.
Vi säger ja, självklart, alltid. Kom hem med soffan (nästan Välkommen hem med soffan!)
I nästa vecka skall det flyttas!
Jamen visst var det roliga år. Fast det där med möbelförvaring gör mig lite skeptisk, kan det vara det att jag har för mycket erfarenhet av det.
Vi får givetvis bereda annan plats för soffan. Inte vill jag ha den i hallen i 3-5 år ...den hinner säkert bli omodern och oskön under dessa år. Kan tänka mej att den hinner bli en förvaringsplats för bra och ha saker mm och det vill jag inte.
Hmmm de där åren med studier var för min del ingen höjdare. Många upplevelser, många resor, många kontakter, men ändå för rotlösa år för att passa mig. Jag gillar det förutsägbara livet.
Mina egna barn var nomader under rätt många år under den tiden och har varit det tills alldeles nyss. Och varje gång det blev flytt så riskerade lösningen på överblivet att bli vår källare. Men så småningom köpte och sålde de på typ Myrorna istället för att dra med sig allting. Fast det var inget stort bekymmer och nu när sonens fru flyttar från LA så ställde de sig på trottoaren och sålde det som inte skulle med. Där gör man så.
