Herta

Nej-sägarnas barn säger ja till kärnkraften





Opinionen har aldrig varit så kärnkraftsvänlig som nu. Flera av dem som 1980 röstade för en avveckling har ändrat sig. Och deras barns generation är den som är mest positiv till att bygga ny kärnkraft.  
Dagens Nyheter har i en artikel idag belyst ämnet.  Artikeln är skriven av Helene Gunnarsson och Gunnar Söbring. Vi som var unga på 70-talet och som engagerade oss, som röstade på linje tre, har enligt artikeln inte så sällan ändrat uppfattning i kärnkraftsfrågan. Många har släppt vår ungdoms värderingar. Artikeln konstaterar också att våra barn är positiva till kärnkraft.  2005, 25 år efter kärnkraftsomröstningen, var det bara en dryg tredjedel av dem som röstade för att avveckla så fort som möjligt som stod fast vid det kravet.

Mest positiva till att bygga nya reaktorer vid dagens kärnkraftverk, just det som regeringen i torsdags öppnade för, var personer i åldern 30 till 44 år, alltså 60- och 70-talister. Att det var länge sedan det inträffade några stora kärnkraftsolyckor kan vara en förklaring till den mer positiva attityden i stort.
Vi trodde på sol, vind och vatten som ett fullgott alternativ till kärnkraft. Idag kallar vi oss realister? Vi menar tydligen idag att det är bättre att vara beroende av kärnkraft än att vara beroende av olja, kol och gas.



Per Ahlmark, Torbjörn Fälldin och Gösta Bohman i Fälldins regering på 70-talet.


Förresten kom Ni ihåg sången?

Aldrig nej aldrig ger vi upp!
(We shall not be moved)

Aldrig, nej, aldrig ger vi upp!
Aldrig, nej, aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!

Kärnvapen skall stoppas,
aldrig ger vi upp!
Kärnvapen skall stoppas,
aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!

Livet måste värnas,
aldrig ger vi upp!
Livet måste värnas,
aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!

Barnen skall få växa
i en fredlig värld!
Barnen skall få växa
i en fredlig värld!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!

Freden skall vi bygga,
aldrig ger vi upp!
Freden skall vi bygga,
aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!

Jag blev paff när Maud Olofsson i veckan som gick satt i möte med sina partivänner som resulterade i att man lämnar kravet om att arbeta för en avveckling av kärnkraften.



Samtidigt förstår jag hennes val som hon och centerrörelsen har gjort. Jag förstår det utifrån att hon vill bevara allianssamarbetet. Därmed inte sagt att jag tycker att det är bra. Skall man ge upp sina ideal i vissa frågor för att kunna bevara andra frågor och arbetsmöjligheter?  Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker ännu.Men vad tycker vi idag?  Vi som inte ville ha kärnkraft på 70-talet. Funderar dock på om det var Stockholmsfalangen igen eller om hon har hela rörelsen bakom sig.