Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Café Panorama

Sonen och jag var som sagt i stora huvudstaden idag m.a.a. att vissa behov uppkopmmit inför den höst som stundar. Behoven kan beskrivas som lämpliga kläder för ett aktivt studentliv med fokus på klädsamt casual stuk.

Det är mysigt att gå med sonen på stan. Vi kollade på studentbehoven men hann även med en del av mammas sedan länge behov och planering till vilket jag tänker återkomma senare i denna blogg.

Trevlig lunch intogs på trevlig Restaurang mittemot Hötorget. Alla platser utomhus var upptagna och vi fick beställa inomhus. Klart jag frågade om vi kunde få ett bord utomhus och passade samtidigt snabbt på att informera servitrisen vänligt om att jag höll på att få värmeslag inomhus. Hon log förstående och sa att hon skulle kolla. Mitt ordval upplevdes inte som helt positivt av mitt resesällskap för dagen men...

Servitrisen kom snabbt tillbaka och meddelade att ett bord just blivit tomt och om vi skyndar oss så kan vi ta det....

Vi for snabbt upp ur våra stolar och vad skönt det var, utomhus.

Efter ytterligare shopping behövdes kaffe, innan hemfärd till småstaden igen alltså. Modern med rötterna i traditioner där man gärna besökte kulturhuset när tiderna begav sig föreslog att till kaféet däruppe...kan vi inte gå dit och fika vilket möttes av positivism.

Vi tog oss upp. Många trappor och lite läskigt om man inte gillar höjder och att sitta ute ibland detta kändes det att åka rulltrappa efter rulltrappa upp. Vi hittade kafeét ibland andra serveringar, utställningar, bibliotek,filmer, theater och annat spännande och fick vårt kaffe med tillbehör.

Vi tog våra brickor och gick ut på takterassen.

Då kom regnet. Ja inte ett vanligt fint sommarregn utan ösregn eller för att tala klartext: HIMLEN ÖPPNADE SIG FÖR OSS OCH ALLA ANDRA SOM REDAN SATT OCH FIKADE DÄR.

Men det fanns ju bord och stolar inomhus också...

Tänk hur de är, ens "små" barn. De skäms för det mesta man säger och gör och ändå känner jag att jag är helt godkänd. Min kära dotter tycker att jag pratar och "grejar" för mycket med allt när vi är ute på tumanhand. Jag tycker bara jag är så smart som fixar allt så bra. Jaja, hon blir väl mamma själv vad det lider och då........! blir hon likandan!

Vaddå? Får man inte säga värmeslag?

Beror väl kanske på vad man som närstående identifierar detta med...jag förstår inte heller. Bordet blev jättebra placerat i alla fall och alla var nöjda.