Kvällens runda tillbringades med P1.
Kvällens runda tillbringades tillsammans med P1, igen. Denna gång bl a med radioföljetongen som handlade om en ung kvinna i det gamla bondesamhället och om hennes stundende bröllop. Hon väntar sin blivande makes barn och hon känner skuld och skam och är så rädd att någon skall få veta innan bröllopet. Få se nu hur det går imorgon...
P1 har varit mitt sällskap många långa bilresor. P1 har lärt mig så mycket. Jag är så tacksam att det faktiskt finns plats för en allvarlig kanal. Tänk P1 morgon och Studio Ett där man kan få ett sammanhang och en bakgrund till det som snuttifieras sönder i morgonsoffor och tv-nyheter. Människor oc Tro, ett fantastiskt program som gett mig så många "aha, var det så de tänkte"-upplevelser. Spanarna så jag nästan behövt stanna för att skratta klart. Språket också en pärla. Dokumentärerna, ja, kort sagt, behöver de någon som sjunger kanalens lov så finns jag.
Ja, det var ju fortfarande "Kristin Lavransdotter", jag önskar att man kunde podda radioföljetongen.
Idag är det sista avsnittet. Missade det just. Får bli i em istället.
Instämmer helt i Selmas kommentar! Jag är en hängiven P1-lyssnerska!
