Morgon med Carin Hjulström

Ännu en dag i Paradiset! Dagens morgonprommis har tagit en ny sträckning. Jag har hittat en ny liten, på sina håll grusväg och på sina hål l"gräs i mitten väg" som innebär att jag kan gå min morgonrunda på ca 50 minuter runt och slipper gå tillbaka och slipper gå på större vägar överhuvudtaget.
Mötte två tjejer i 30-års-åldern, den ena med en liten grabb i vagn och den andra fullt joggingklädd. Vi möter varandra i ett försiktigt leende. Mötte också en likasinnad, nästan i alla fall dvs en kvinna i sina bästa år, fullt fritidsklädd som man är på sommaren långt bortom all ära och redlighet dvs i shorts och tröja. Kvinnan hade stavar. Kanske bör jag göra en investering i ett par gångstavar. Heter det så?
Jag mötte även 5 bilar på den lite större vägen. Den första, en tjusig Saab herrgårdsvagn. nej jag vet att det inte heter så idag,det var bara i min barndom men jag vet inte vad de lite större Saabarna heter nu för tiden. I varje fall så höll gubben 60+ på att ta mej med sig, så nära körde han. De fyra resterande personerna såg att jag kom gående vilket jag får vara glad för.
Nyss återkommen till stugan så kommer Chocko med matte gående. Chocko är en finsk lapphund i 5-års-åldern( mattes info). Han tittar på mej när jag går ut på altanen efter promenaden, kanske för att få luft, kanske för att finna ett möte för samtal ( hundens ägare9 som man gör på sommarsemestern när man har tid och ork att lyssna på andra.
Chocko sitter kvar på vår tomt eller egentligen är det allmänning utanför vår tomt men vi klipper gräset där...
Jag börjar prata med honom och hans intressse stiger. Jag går ut från altanen och fram till hunden som blir så glad. Han lägger upp sina framtassar i mina armar, låter konstigt men det var precis vad han gjorde så jag kom ju ingenstans. Sen la han sitt huvud mycket uppfodrande emot mitt ben. Han slickade och slabbade ingenting och hoppade inte upp. Halt underbart med en hund som inte slabbar hit och dit. Jag är inte van vid sån´t, kattmänniska som jag är.
Chocke bestämde sig sedan att vi skulle prata en stund och la sig på sidan i gräset vilket föranledde att jag kliade hunden på magen och hörde mattes historia,  var hon och hunden kom ifrån osv. Trevligt folk, matte med sin Chocko.
Förmiddagen har i övrigt ägnats åt Carin Hjulströms bok med titeln Finns inte på kartan. Precis vad jag behöver en slö semesterdag som denna.
"Frida Fors besvikelse är stor när hon får praktikplats på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, istället för på någon av de större tidningarna i storstan. Men mot sin vilja blir hon indragen både i sina medarbetares och bybornas personliga öden och växer som människa genom att hjälpa andra.Finns inte på kartan är en charmig och engagerande roman om kärlek, vänskap och hur det är att leva på en liten ort som hotas av avfolkning." Denna text kan man läsa som info på Bokus hemsida.  Lättläst och precis vad en semesterdag kräver.
Mannen har sågat av altanen. Han funderar nu på utvecklingen av detta dvs vad som skall göras för att få till det hela. Orsaken är en trasig grind som någon tidigare hyresgäst har suttit sönder.

Kommentarer
Postat av: Selma

Hundar är fantastiska på att skapa samtal.

2010-08-02 @ 17:42:03
URL: http://frunatmaken.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0