Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Människor man minns

Ikväll var jag på kyrkogården och planterade. Det har tillkommit en grav för mej att ta hand om och ombesörja och jag behövde dit och höstfixa. Regnet hade hällregnat ner en stund tidigare men nu var det uppehåll och ljuset hade kommit tillbaka och gav ett lite annorlunda sken.

Plötsligt började det klarna upp och jag fick för mej att titta runt lite ibland gravarna. Kom på att jag trots att jag varit en regelbunden gäst på denna fina kyrkogård sedan 20 år tillbaka så har jag aldrig gett mig tid att gå runt och titta på alla gravar. Tog mej lite tid och hann runt på en tredjedel av kyrkogården innan jag fick för mej att det började droppa och ville hinna till bilen. Bestämde mig för att jag skall ge mig en stund och gå runt och kolla på alla gravar, även de lite äldre med sina speciella för den tiden, inristningar osv.

Vad många människor det är som man minns om man får se deras namn. MÄnniskor som man inte har tänkt på på flera år men som blir alldeles glasklara efter ett tag när man ser deras namn igen.

Jag tycker om kyrkogårdar, jag försöker alltid få tillfälle att besöka dem när jag reser någonstans.

Kyrkogårdar är speciella. Jag och Suss kan gå på kyrkogård och ömsom skratta ömsom gråta. Skratta över märkliga titlar och skrivningar på stenarna och till och med skrivfel. Gråta över gamla vänner och bekanta och en hel del tragik, med barn som dött alldeles för tidigt.

Gravstenar har väckt minnen även hos mig.