Änglagård
Ikväll har det hänt. Sonen och jag har varit och sett den senaste Änglagårdsfilmen. Vi får följa när Fanny kommer tillbaka till byn där gården Änglagård låg. Vi får möta de olika karaktärerna igen som vi lärt oss att älska. För en stressad nutidssjäl är de långsamma kamerasvepen längst med den västgötska myllan, så att vi alla hinner med och hinner att tänka och reflektera under tiden, helt otroliga. För alla oss som har rötter i den svenska myllan och i det gamla bondesamhället blir det också extra tydligt att det som filmen benämner och får oss att tänka till om, människors inskränkthet, ryktesspridningen som för så mycket ont med sig, ounsamheten osv faktiskt finns kvar hos oss och människor vi kanske känner även om många av oss i tanken har lämnat. Vi tror i alla fall det. Den påtalar också vikten av att vi alla har rätt till och skall försöka ta tillvara förändring och försöka möjliggöra detta där så är nödvändigt, för vår egen skull.
Det blir så tydligt att Colin Nutley har kärlek till människor och i sin beskrivning av dessa. Tack för att Du kan beskriva oss för oss på ett så omsorgsfullt sätt.
Jag har inte ens sett ettan :O enda svenska filmerna jag uppskattat när Ondskan och en annan då han blir slagen och blir som en ande och ser sig själv och alla runt omkring... då han ligger i koma.. glömt vad den hette. men tuva novotny är med i den och hon är en av orsakerna till att han hamnade i koma.
Måste se den här filmen! Tack för tips.
Ska absolut se den filmen!
Intressant för all del men jag väntar nog tills den kommer på TV, herrskapet Nutley-Bergström är inte riktigt min sort. Vi får väl se varthän dotter Nutley tar vägen.
Anne. Det finns ju filmer för alla sorter.
Jag har svårt att komma iväg på bio, av någon outgrundlig anledning, men Änglagård 3 har jag verkligen tänkt se. Helst medan den går på bio, det är inte samma sak att hyra film och se hemma i soffan.
