Samtal som minnen
En av mammas gamla vänner ringde ikväll. Pratade om brorsan,pratade om livet, pratade om alltmöjligt. Minns plötsligt deras tfn-samtal, vad jag hörde om kampen, svårigheter som måste övervinnas, drömmarna, förändringsarbetet och om ett samhälle som inte fick vara en utopi. Livet blir så mycket lättare med fina minnen...
Jag såg annonsen idag, det blev väldigt fint och personligt med texten.
Var liksom meningen. En annons skall vara personlig.Det finns så många texter, små verser att välja på men det skall ju stämma på personen ifråga.
Det är nog den enda förhoppning jag har på min egen död och begravning. Jag hoppas att jag betytt tillräckligt för några för att de ska vilja göra det personligt.
Många dödsannonser är ju ganska tråkiga(förlåt men jag tycker så) Jag tycker annonsen skall vara lite beskrivande om den person som det gäller.
Visst är de både tråkiga och obegripliga ibland, jag läste en för inte så länge sedan där en rel ung kvinna dött och texten/dikten var den om hur flitiga händer nu lagt sig till ro. Hade det varit min annons så hade jag inte varit imponerad.
Det finns ju de som skriver sina egna dödsannonser?
