Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Måste man ha stavar?

Bloggvännen Anne är av den fasta uppfattningen, verkar det som att det är rekommedabelt att inte promenera utomhus på trevliga skogsvägar utan sk stavar dvs att bedriva sk stavgång.

Är det nödvändigt att ha med sig dvs att använda gångstavar vid promenader? Bör man det? Jag vet att man viftar nyttigare med armarna men...?

Jag har inte velat? Är jag effektivare om jag införskaffar mej ett eget par gångstavar?

Snälla Ni, nu behöver jag ett råd? Här önskar jag en seriös discus i ämnet!Q Kom igen!

Herta i försök till sundhetstaget.

Ps. Bilden lånad från stavakademin.

Själv föredrar jag hund.

Selma: Tack för tipset men vi har ingen som fixar lunchen.

Har ett par stavar stående, men om jag inte går tillsammans med någon använder jag dem inte. Men knepet (har jag hört) är att få upp knytnävarna när du går ovanför hjärtat för att få i gång kroppen!

Jag går definitivt fortare med stavar än utan, så om det är hastigheten eller armrörelserna som bidrar till ökad puls kan jag inte avgöra men det spelar ju ingen större roll i sammanhanget.

Jag har hört precis samma sak som Jess, att hjärtat får arbeta på ett bra sätt när man får upp armarna och att det är därför man ska ha stavar, gången blir mycket effektivare. Men jag går aldrig med stavar så jag ska inte försöka vara besserwisser den här gången.