Gäst på jobbet
Denna gäst kom till vårt arbete i fredags. Jag kom tillbaka till jobbet efter en sväng somewhere...
Han väntade en god stund. Vi fundrade en stund vem han var och vad han ville? Sen drog han vidare, efter att ha blivit grannlaga fotograferad, inte bara av mej.
Hmmm, den sorten är jag lite skrajsen för. Vet jag att det ska finnas på trakten klampar jag som attan för att de ska hinna undan. Jag tänker att de kanske inte är så sugna på att träffa mig heller.
Du väljer då dina husdjur med omsorg.
Vilken spännande gäst!
Även om mitt arbete skall vara en sorts mötesplats så har vi inte inbjudit ormar...
ÄH FY FAN!!!!! på ren svenska!!!
Så långt har jag inte kommit i min hemmasnickrade ormfobiträning att jag kan ta det rakt av bara....
<ryyyyyyyyssss....
Jag tyckte inte att det var mysigt heller. Men det fanns barn i närheten så jag måste ju behärska mig.
Visst är det en snok? Ormar är nyttodjur... Jag vill inte ha dem i trädgården eller nära inpå, men titta på dem ute i skogen kan vara spännande... :-)
Usch va läskigt, jag tycker inte om saker som ringlar fram och saknar ben. Ha en bra dag.
Snällt av den att så tydligt visa att han (hon?) är en snok :-)
Hua så hemskt. Det bästa med mitt paradis är att här finns det inga ormar. Björnar finns men heller en björn än en orm. Jag har enorm ormskräck. Hua
Jag tror att det är en snok men skulle aldrig chansa med ormar .. ryser och har mig.
Visst är den stor? Är de så där stora?
En gång när min son inte var äldre än att han skulle springa med sin mamma (mig) i motionsspåret så dök det upp en orm. Jag blev så jäkla rädd att jag skrek rakt ut och hoppade ett jätteskutt över ormen, som för den delen blev lika rädd som mig och ålade ner snabbt som ögat i diket. Tänk så sonen skrattade och har skrattat åt den händelsen.
Är man ormrädd så är man ...
Du lämnade fel bloggadress.
BS Fick dom med mailen, brukar få lite roligt emellanåt. Visst får du det !
Ha det så gott !
Kram
Alltså, utanför jobbet går väl an. Men för ett år sedan låg det en sån här och kravlade inne på jobbet nere i källaren där jag bodde då och han hade liksom fastnat efter en vägg, bara ringlade på och kom ingenstans. En extremt djurvänlig kollega förbarmade sig till slut och hystade ut honom. Nej jag gillar tvåbenta kollegor inget annat
>Vad roligt att du har sparat dina gamla brev (:!
