Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Frid eller om det nu var Fred.

07.30 ringde uret idag. En ny melodi på telefonen väckte oss. Be mig inte berätta vilken. Mannén låg kvar i någon konstig posé och var totalt orubblig.

-Lever Du frågade jag.

-Mm

-Varför rör Du Dej inte?

-Inget svar.

-Vag gör Du?

-Jag funderar över min dag.

-Över Din dag?

-Mm

Varpå Herta går upp och låter mannen ligga kvar och dröna( han går sedan strax upp)

Fram med stavarna och ut i den lite småkalla morgonluften. På min stavprommis möter jag:

-Två persionärer (verkar det som) med stavar. Vi hejar glatt.

- Ett pensionärspar som hejar glatt som är ute och går med lille terriern ( inte den på bilden) De hejar glatt och jag tillbaka)

-Två andra personer som är ute och går  med sig själv. Vi hejar till varandra.

- En bil som kommer körande. Vi hejar inte.

Visst hälsade man från början på den man mötte? Visst var det som ett tecken på att man kom med fredliga avsikter? Här hemmavid hälsar vi alltid på den vi möter. Minns att jag tidigare kom med bil genom bostadsområdet innan jag kom fram till min dåvarande bostad. Jag åkte igenom villakvarter en bra bit. Det hörde till att vinka en hälsning till alla bilar jag mötte. Detta kändes bra och tryggt, man åkte hemmavid.

Jag tycker det är viktigt och bra att hälsa på dem vi möter.

Lustigt!



Jag tänkte precis på samma sak; NÄR, på vilket avstånd, hälsar vi och kom fram till ca 3.5 meter!

Tack snälla du för länken till artikeln.



Här hälsar man oftast också på dem man möter och och även växlar några ord i hissen.

Speciellt i hissen så säger jag alltid hej.

Fast visst finns det de som reagerar som om det vore något konstigt...

Men de flesta gör samma som jag och jag tycker det är trevligt.



Ha en fin fortsatt kväll



PS. vilken så ljuvlig bild på den lilla vovven

Jag hälsar på alla jag möter här ute på vischan där vi bor förstås. Och så hälsar jag på alla bilar jag möter mellan vår bostad och E18, för säkerhets skulle efter som jag aldrig har koll på vilka bilar våra bekanta har och jag vill ju inte missa någon. Fast en del som vi inte känner ser ju lite förvånade ut, särskilt utlandsregistrerade bilar.

På landsbygden hälsas det fortfarande, på såväl kända som okända, tror jag. Däremot så är det inte lika självklart i stadsmiljö. I så fall finge man ju aldrig tid för egna tankar.