Pingstafton i hänryckningens tid.
Ja ok, jag tog lite för mycket smarr längst ned i bild till vänster.
Pingstafton är en viktig dag för vår familj så här i hänryckningens tid. För många år sedan fanns en intressant händelse noterad, i hänryckningens tid och lite till i lokala nyhetsblaskan och på deras sk familjesida. Samma dag pågick ifrån arla morgonstund i varm och solig hetta, ett viktigt lokalderby i fotboll. Det var pojklagscup och många lag var med. När det var dags för final så var det två lag som skulle spela. Två lokala lag, det ena välkänt här i bygden. Det blev oavgjort och straffläggning.
När båda lagen hade skjutit fyra straffar var så stod det fyra lika. Motståndarlaget sköt sin femte straff... och missade. Sonen härhemma fick lägga sitt lags femte och sista straff????? Han satte den. Självklart. Hårt och snyggt. Modern stod vid fotbollsplanen och sköt med med benet(?), tårarna började rinna. Grabbarnas tränare som stod bredvid mej log och småskrattade och undrade varför jag grät. Villken fråga! Varför jag grät? När min son la sista och avgörande straffen och vårt lag vann Cupen, denna dag som samtidigt tidigare denna dag hade blivit en av vår familjs högtidsdagar.
Kommentarer
Postat av: britten
ååå va underbart ..jag förstår att du grät och att det är en dag att minnas
Postat av: Svarten
Vid sådana tillfällen är (nästan) en skyldighet att gråta :-)
Trackback
