Tantalunan med rullator mitt i gatan.

Den lilla tanten var så arg och mitt i gatan och rondellen.
Idag när jag cyklade hem från jobbet och kommer incyklandes i rondelen inte så långt från jobbet så går en liten tant i blått med rollator, nästan mitt i gatan där bilarna går. Jag blir rädd, ser tanten bilarna? Tänker hon på att vara rädd om sig, att bilarna kör så nära när hon inte går på trottoaren utan på gatan. Så jag säger vänligt till damen:
- Det är lite otäckt med alla bilarna. Kanske det är bättre att gå på trottoaren ( istället för att runda rondellen via gatan, men det säger jag inte)
- Äöjjfoauodfeäö kjldjfåae mkdjfoaek mfmadopr aä!!!!, säger tanten. Uppfattade inte henne men förstod att Herta skulle knipa käft och inte ha synpunkter.
- Men jag vill bara vara vänlig, säger jag. Jag blev rädd, säger jag. Tanten fortsätter med något som inte går att tolka och förstå.
Undrar om detta var samma tantaluna som en annan av småstadens bloggvänner träffade på eller om det var maken hennes?

Kommentarer
Postat av: Jess

Vänlighet lönar sig alltså inte! ;)

Du har en utmaning hos mig om du har lust!

2012-05-08 @ 22:22:23
URL: http://maisongrey.blogspot.com
Postat av: Zarah

Du gjorde ett försök, heder åt dig!

2012-05-09 @ 02:56:44
URL: http://verandan.svenskablogg.se
Postat av: Inga Magnusson

Ibland blir vänlighetsförsök som att "SCHLÄNGE STEN I EN BLÖT MÔSE" som en god vän till mig skulle uttrycka det. Fast man får inte ge upp.

2012-05-10 @ 23:37:09
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0