Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Tid för eftertanke.

"Sorgen är kärlekens pris och vem vill leva utan kärlek" säger Nyköpingsprästen Henrik Rudsäter i Södermanlands Nyheter idag. Han menar att en definition av sorg kan se ut på detta sätt.

Så tydligt skrivet tänker jag. De vi verkligen sörjer eller kanske mera saknar är de människor som vi har älskat och fortfarande älskar. De som har en egen plats i vårt hjärta, alltid.

För mej är denna helg som nu kommer väldigt positiv trots att den handlar om döden. Den har

varit ett tillfälle att få tänka på, bry sig om, prata med andra om och dela tankarna kring de människor som har lämnat oss alldeles för tidigt. Vi borde ha fått uppleva mer, samtala mer osv även om vi vet och förstår att sjukdom och lidande ibland tar överhanden och att vi inte får mera tid tillsammans.

Att gå på kyrkogården, att gå till gravar och i minneslunden under denna helgen kan ibland ge mig en känsla av samhörighet. Det blir ibland ett stilla tankemöte med den verklighet som några av oss kallar himlen. Det blir tillfälle till stilla samtal och till reflektion. Bilden ovan är en gammal bild. Den föreställer en nära anhörig till mej som stod mej mycket nära och som lämnade oss för snart tio år sedan.

Nu är vi där igen. I år har varit ett sådant år, ännu en gång.

Jag tycker också om Allhelgonahelgen. Jag har nästan vartenda år fått med mig familjen till den kyrkogård vi bott närmast för att tända ljus för de våra i minneslunden. När barnen var små och vi bodde i Enköping tände vi ljus på min pappas grav, så ville inte äldsta sonen gå ifrån kyrkogården, han ville stanna kvar och se mer på det fina. Så tycker jag att man ska känna för kyrkogårdar, det är fina platser som ger en tillfälle till ro och eftertanke.