Personliga tankar i Allhelgonatid...




Det är fredagkväll i Alla helgonahelgen. Här hemma har vi aldrig firat Hallowen. Vi konfronterades med Allahelgonahelgen på ett för unga barnfamiljer ganska svårt sätt för snart tjugo år sedan. Jag minns hur svårt jag tyckte det var med folk som ringde på dörren och lattjade bus när livet var mörker och de ljusa dagarna inte alltid var så lätta att plocka fram.

Jag minns de två, på den tiden kallade man dem "invandrarbutiker" som tände marschaller på lördagen i den helgen för många år sedan. Jag minns att vi hade åkt in till stan för att köpa något gott till TV.n på kvällen. Vi gick in på en av dessa butiker. Det fanns två, dels dåvarande Frukt och grönt på Västra kvarngatan och sen fanns godisbutiken mittemot bion på Östra storgatan. Jag minns att jag sa inne på Frukt & grönt att vad bra att de hade öppet och vad fint att de tänt marchaller. De pratade om respekten för de döda och jag har detta samtal bevarat och då kändes det väldigt bra.

Idag tycker jag att folk får väl göra som de vill, jag blir inte ledsen och störd av Hallowen. S firar dock inte heller Hallowen. Kusinerna gör det med glädje,  I morgon åker han till farfar och följer med till farmors grav, jag avstår pga ohälsa. Jag hade gärna varit med. Hoppas det kan bli ett annat år.

Imorgon skall jag lägga en sista touch på graven samt gå en sväng till minneslunden där jag tänker på mina föräldrar och tänder ett ljus. saknar min mamma mer för varje år, tänker på allt som jag har önskat att jag hade frågat henne om.
Kanske går jag in och sätter mig i Alla helgona kyrkan en stund. De har kaffe i Prosten Pihls gård för den som vill.

Allt gott inför denna helg som både kan vara svår om vi nyligen mist en älskad livskamrat, förälder, vän osv. Ta vara på det fina och tänd ljus, dra Dej inte för att tänka och att minnas. Vi behöver våra minnen, tankarna på de glada stunderna som ingen, inte ens döden kan ta ifrån oss och som är det som ofta kan bära oss vidare. Det är skönt och också nyttigt tror jag att släppa fram sorgen, det våra och gråta av sig lite även om åren går och det kanske var en tid sedan.

För mej har gråten på något sätt gått ihop med glädjen. Men jag har måst (talspråk) gråta först.


Kommentarer
Postat av: Inga M

Jag kan ibland stötas av att vi måste ha Halloween samtidigt som All helgona. Det borde ha gått att separera de här två högtiderna. De har så olika karaktär och som Du skriver, den som nyligen drabbats av sorg, eller har en gammal sorg som fortfarande gör ont, så blir det absurt.

2009-10-31 @ 07:16:04
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Mia

Vilka "vackra" tankar du för fram i det här inlägget. Jag tror också att det är viktigt att vi får sörja innan vi riktigt kan minnas med glädje. Min Mor dog för 24 år sedan och när jag tänker på henne är det med glädje! Inser och accepterat att det är livets gång att människor föds och människor dör... även om min Mor dog alldeles för tidigt.

2009-10-31 @ 08:33:56
URL: http://miatankar.webblogg.se/
Postat av: annebelle

Allhelgona är en fin helg som fått en allt starkare ställning där traditionerna blivit viktiga och ritualiserade på ganska kort tid, egentligen.

Jag har fortfarande min otäcka förkylning, annars skulle jag jobbat med minnesgudstjänster i helgen. Jag brukar åka till Uppsala och tända ljus på gamla kyrkogården, men det blir inte heller i år. :(

Halloween firar vi lite enkelt, helgen före Allhelgona. Önskar dig en fin helg!

2009-10-31 @ 10:19:56
URL: http://annebelle.blogg.se/
Postat av: britten sa....

Allhelgonahelg har för mig alltid varit en fin dag att minnas de kära som gått och även om jag tänker på dom årets alla dagar så känns det så skönt att få smycka gravarna och tända ljus...efetrsom jag inte kan gå till min pappas grav i dag så besöker jag en kyrka, tänder ett ljus och tänker på alla fina stunder med min lilla pappa...Hallowen tycker jag inte om och firar inte heller...i stället störs jag nästan av det.....Önskar dig en fina dag

2009-10-31 @ 11:10:03
URL: http://glitteroga.blogg.se/
Postat av: anne

Det var vackert skrivet och tänkt. I år har vi inget Halloweenfirande, men har haft det under årens lopp eftersom det tillhör makens "kulturella" arv och därmed också barnens.



Vi har i alla år också gått till närmaste kyrkogård och tänt ljus i minneslundarna för våra döda anhöriga . Äldsta sonen speciellt tyckte om detta när han var liten, han bad att vi skulle stanna kvar litet längre för han ville ha mer av ljusen och atmosfären.

2009-10-31 @ 14:49:35
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jag läste vad Du skrev om Hallowenfirande i Din blogg också. Jag tror att vi i Sverige inte riktigt visste hur man gjorde i början, det blev fel på något sätt, det var barnen och ungdomarna som firade mest och det fanns liksom ingen underbyggnad till firandet. Det var nog de åren då jag blev ganska irriterad. Ingen visste men man skulle ut och skrämma slag på folk, förstöra trädgårdar osv. Inte kul.

2009-10-31 @ 17:25:58
Postat av: Britt

Här är inte Halloween firandet så stort, grannens barn går runt och visar upp sina fina kostymer och får godis av grannarna...som jag gjorde till påsk när jag var barn. Och det var det väl också många äldre som förfasades över att barnen klädde ut sig till häxor då vi mindes Jesu död och uppståndelse.



Själv tänder jag ljus på pappas grav. Han dog för snart 2 år sedan och det känns fint att göra hans grav vacker. Jag går till graven nästan en gång i veckan året runt och ser til att den är fin. Det är ju en minnesplats över min pappa som jag tycker ska vårdas. För mig är ju inte pappa där, på kyrkogården, han är ju hos mig!

Postat av: ellen

Svar: Det tycker jag du ska göra :D

2009-10-31 @ 20:40:11
URL: http://ellenstjernholm.blogg.se/
Postat av: Anonym

Kan berätta att grannbarnen har varit här. Självklart blir jag sådan som mina grannar en gång var när vår ´grabb var liten, till påsk tex eller när det skulle säljas saker. Jag skickar mannen att rota igenom huset, visste att vi inte hade så mycket godis hemma. Hade dock ett par ahlgrens bilar hemma så det fick det bli när grannbarnen kom.

2009-10-31 @ 21:21:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0