Herta

Att kunna småprata om ditt och datt är en social förmåga. För även om struntpratet betraktas som ytligt så är det ett socialt bindemedel. Och betydelsen av att behärska struntpratet har faktiskt ökat i dagens samhälle, säger språkvetaren Viveka Adelswärd. Om detta kan man läsa i en artikel i Dagens Nyheter 2009-02-06.

Ibland vet man inte riktigt vad man ska säga - man bara pratar på. Men när man har pratat strunt en stund, vet man kanske plötsligt vad man tycker. Och när man tror att man inte får något förnuftigt sagt, kan man i själva verket hålla på med något ytterst väsentligt.

Att struntprat, eller småprat, om ditt och datt fungerar som ett socialt bindemedel vet nog de flesta. Att behärska småpratet ingår i begreppet social förmåga. Behöver man verkligen försvara struntpratet i dag, när så mycket betoning redan läggs på "social kompetens" i olika delar av samhället?

Jag tycker detta är väldigt intressant. Hur pratar vi med varandra? Vilka samtal är ok? Vad är viktigt i ett samtal? Har någon hört talas om ytliga samtal? Om ytliga människor som bara pratar om alldagliga saker när man träffas? Är dessa människor intressanta? Viveca Adelswärd, språkforskare vid LInköpings Universitet och proffessor i samtalsforskning har skrivit en bok i detta ämne.

Viveca Adelsvärd säger i artikeln i DN att  ""- Undersökningar har visat att småpratet har ett värde och det ordnas till och med kurser där man lär ut hur det går till. Å andra sidan har jag en känsla av att småpratet har fått allt lägre status. Speciellt i akademiska, intellektuella miljöer finns ett förakt för sådant prat, man ser det som tillgjort och tomt.""

Behovet av struntprat har alltså ökat i vårt samhälle.Förr var det mer så att man hade "sin plats". Numera måste man oftare positionera sig, visa vem man är, för nya människor.

Hur gör vi, delar vi in människor utifrån hur de behärskar ett samtal, vad de pratar om, hur de pratar i en mingelsituation eller när vi möts kring ett mer seriöst ämne...förresten vad är ett seriöst ämne? Vad tycker nI andra? Eller hur ser Ni andra på dessa tankar?

Ikväll har jag kollat på Public Service, SVT erbjuder en viktig serie om organtransplantation.
 
Seriens titet beskriver precis vad det hela handlar om. Vi får möta en man som nyligen fått ett nytt hjärta men som också behöver en ny lever. Vi får höra honom, hans tankar och funderingar kring detta. Vi får också möta hans hustru och höra vad hon tänker och känner. 
Jag minns själv en gång för flera år sedan när telefonen ringde en tidig morgon härhemma...inte från Sahlgrenska men väl från Huddinge.Jag har bloggat om organdonation och organtransplantation tidigare.

Del 1 av 8

Del 1 av 8: Leif från Skellefteå kommer till Göteborg för att få en ny lever inopererad. Under sommaren 2008 har han bytt sitt hjärta för att kroppen ska orka ta emot en ny lever. Leif lider av Skellefteåsjukan och om Leif inte får en ny lever riskerar han att dö. Transplantationsenheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har ett team som enbart arbetar med transplantationer och donationer. Vi får följa deras arbete som innebär långa arbetspass, stress men också mycket glädje när transplantationerna lyckas och patienterna mår bra. * Även i SVT1 1/3 och SVT1 2/3

Programinformation

I "På liv och död" möter vi barn och vuxna som väntar på organtransplantation och ett nytt liv. Men det är en kamp mot klockan. 


  Svt kommer nu i vår att sända åtta program i denna serie. På SVT:s hemsida kan man läsa följande informationstext:
" I programmet speglas patienternas förhoppningar och förväntningar, vad det innebär att alltid vara bunden till en personsökare och inte få åka längre bort än till mataffären. Hur tiden tickar på medan rädslan för att ha hunnit bli för sjuk för operation ökar.

Ofta har man bara ett fåtal timmar på sig för att samordna alla inblandade vid en transplantation - organ, patienter, kirurger och anhöriga. Genom att använda ett litet tv-team som har gått parallellt med koordinatorernas jourpass lyckas man komma mycket nära händelsernas centrum. Varje avsnitt fokuserar på ett fall och en patient som tittarna får följa.

Transplantationskoordinatorerna är kanske de viktigaste i processen. De har ansvar för den konstant uppdaterade väntelistan och är de som får första telefonsamtalet från en intensivvårdsavdelning när en potentiell organdonator konstaterats hjärndöd. Efter det samtalet väntar ofta 24-36 timmars intensivt arbete för den jourhavande koordinatorn innan allt är klart och alla sår har sytts igen.

500 räddades förra året
Förra året användes organen från 152 avlidna svenska donatorer till transplantationer. Dessa organ - företrädesvis njurar, lever, hjärta och lungor - användes för att rädda livet på över 500 dödssjuka människor i olika åldrar. Donationsfrågan idag är mindre kontroversiell än för bara fem år sedan. Men trots det och trots att de flesta i teorin är positivt inställda både till att skänka och ta emot organ om det skulle bli nödvändigt, så är det fortfarande många högkvalitativa och fullt fungerande organ som inte används.

Sverige är bland de främsta länderna i världen vad gäller spetskompetens och utveckling inom organtransplantation. Sahlgrenska sjukhusets transplantationsenhet är kompetenscentrum för Skandinavien och här finns några av världens bästa kirurger inom området."

Bilisten fick veta att han hade rättegång att vänta om han inte skrev på böteslappen.

Vad ägnar sig svensk landsortspolis åt? Att sätta dit vanligt folk för förargelseväckande beteende i sammanhang där knappast någon blir förargelseväckt? Denna historia sådan den kan läsas i Aftonbladet verkar närmast löjlig och tilltron till en ordningsmakt som lägger kraften och tonvikten på sådant polisarbete - ja jag vet inte. Känns som ett storebrorssamhälle. Jag som har semestrat så mycket i framförallt Norra Sverige. Det är väl inte alltid det har funnits toaletter när så behövts...om det nu har behövts?

Kommer att tänka på Stigtomta, ett litet samhälle utanför Nyköping. Där hade man en sk satsning på att en dag skall alla kissa ute i skog och mark och inte indirekt i våra sjöar. 

• Du kan anmäla dig till donationsregistret
• Du kan fylla i ett donationskort som finns att hämta på Apoteket och vårdcentraler. Förvara donationskortet synligt i din plånbok.
• Du kan informera dina närstående.

Du kan använda ett eller flera av dessa sätt. De är alla lika giltiga och det är alltid den senaste uppgiften som gäller.

Det viktigaste är att det blir av. Men det är också viktigt att din vilja kommer till sjukvårdens kännedom om du skulle bli aktuell som donator. Det gäller även för dig som inte vill donera. Om du vill ändra din anmälan i donationsregistret så är det enklaste tillvägagångssättet att göra en ny anmälan. Du får då en bekräftelse via brev till din folkbokföringsadress inom tre veckor. Om uppgifterna stämmer i brevet så behöver du inte göra något ytterligare.

Dialysbehandlingen innebär stora förändringar i patientens liv. Man måste planera sina aktiviteter med hänsyn till den form av dialys man valt och utifrån den tid det tar att genomgå dialysbehandlingen.

Så går det till 

Hemodialys, den vanligaste dialysbehandlingen, innebär att blodet pumpas ut från ett blodkärl i underarmen och renas från avfallsprodukter och överflödig vätska i en konstgjord njure (dialysatorn) utanför kroppen. Sedan pumpas blodet in i kroppen igen. Hemodialysen sker oftast på sjukhus. Det finns särskilda dialysenheter där man själv ansvarar för behandlingen med lite hjälp av personalen. Dialysen kan också utföras i hemmet och kräver då att den som ska hantera maskinen får utbildning. Dialysen tar vanligen fyra - fem timmar och görs minst tre dagar per vecka.
 
Med Peritonealdialys renas blodet i bukhålan via bukhinnan som fungerar som ett dialysfilter. Bukhålan fylls med dialysvätska via en inopererad slang. Vätskan drar till sig avfallsprodukter och vatten, varefter vätskan avlägsnas efter fem-sex timmar och ersätts med ny dialysvätska. Det krävs fyra till fem byten per dag och man kan lära sig att byta dialysvätska själv efter viss utbildning. 

Varje byte tar cirka 30 minuter. Det är viktigt att den som byter påsen är noga med hygienen eftersom bakterier annars kan komma in i bukhålan och leda till en bukhinneinflammation. Det är dock en komplikation som inte är så vanlig idag.

Det finns också en specialform av peritonealdialys där påsbytena sker nattetid med hjälp av en maskin.

Eftervård

Många patienter med kronisk njursvikt har innan de behöver dialysbehandling ätit proteinreducerad kost som en del i behandlingen av deras kraftigt nedsatta njurfunktion. När man börjar behandlas med dialys är det viktigt att gå över till en proteinrik kost som också bör vara rik på energi. Det är viktigt att fortsätta ta vissa mediciner som korrigerar rubbningar som dialysbehandlingen inte kan rätta till.

Risker/biverkningar

Hos många patienter som behandlas med dialys minskar mängden urin. Då är det viktigt att dra ned på intaget av vätska och dricka mindre för att inte samla på sig för mycket vätska i kroppen. Övervätskning kan visa sig i viktökning, ökat blodtryck, svullnader av händer och ben och i värsta fall även andnöd. En vanlig rekommendation är 0.5 dl vätska per dag vari ingår både mat och dryck. Alt utöver detta måste "dras ut" vid dialysen.

Här finns mer information om organdonation och transplantation. Läs på och ta ställning för Din del.

Det finns mycket man kan göra som transplanterad...tex semesterresor till spännande länder utan gästdialys och passning och planering av sjukhusvistelser under resan.

Att anmäla sig till donationsregistret är en kärlekshandling.

Vilken underbart solig dag. Självklart gick jag ner på stan idag. Många människor passade på att vara ute i solen.

Här på Sörens blommor är jag kund ibland.



Tänk att vi skall få en smörgåsnisse på Östra Storgatan!



Det var lite snöfestligheter på torget...





Två backar lämpliga för bräda. En kille med slalomskidor syntes också.



Några grabbar skottar till backen så att den blir perfekt.



Tänk om vi skulle variera oss lite. Just därför valde vi idag ut Hellmans café för vår lördagsfika på stan.



Varför inte en dyllik bakelse som efterätt, som omväxling.

Därefter gick vi till stadshuset. Den nya foajén ( eller vad det kallas) skulle återinvigas till musik och kaffe med bröd. På något sätt kände vi inte att vi tillörde målgruppen när vi jämförde oss med övriga närvarande varför vi gick snabbt ut.

Därefter hände något som inte är så kul. Vi tog bilen och körde Järnvägsgatan från stan och mot Järnvägen. Vi närmar oss Repslagargatan. En bil kör före oss, en ganska stor kombibil. Denna bil kör rakt fram i korsningen och uppmärksammar varken väjningsplikten eller att det kommer en liten mindre bil som svänger ut från Repslagargatan och skall svänga vänster ned mot stan. Den stora kombin kör rakt på. Inte så fort men rakt på. Kvinnan i lilla bilen blir sittande. Ambulansen kommer ganska snart och hon får en krage om halsen och de hjälper henne upp på en bår. Jag ser sedan att det är en kommunbil ( eller om det är landstingets). Det är alltså en person som är ute i tjänsten och har ett uppdrag att utföra, kanske i hemtjänsten eller liknande. Det blir återigen aktuellt med vårdfolkets dåliga småbilar. Varför har de inte mer rustika lite kraftigare bilar när de är ute och kör. Även om de kör försiktigt så kan de aldrig veta vad de möter för något. Jag hoppas verkligen inte att kvinnan råkar ut för någon viplaschskada eller liknande...bara för att en medtafikant missat väjningsplikten.

Idag fick jag det senaste numret av tidningen Buffé inkl en rabattcheck avs poäng för inhandlade varor. Dessutom fick jag mitt första utskick från Ica  i ämnet " Här har Du ett lägre pris på varor Du brukar köpa"

20 % lägre pris på Leksands bröd
15 % lägre pris på valfri Loka 1½ l.
10% lägre pis på Matjessill från Jolly
15 % lägre pris från Always.
10% lägre pris på Fazer Hällakullor.
10 % lägre pris på Frystsoppa, valfri 350 g från Felix.

Visst är det intressant. Matjessill mitt  vintern. Minns inte när jag köpte det senast. Frysta soppor och Leksands knäcke ok. Tur att Ica finns så att jag kan akuthandla något till lunchen. . Det finns ingen lunchrestauang i närheten av mitt jobb värt namnet och matlåda får jag tyvärr inte alltid med mej.
Fazers hällakullor var favoritbrödet hos en grupp människor som träffades en gång  i veckan under en längre tid.

Nu är "mina vanor" alltså registrerade.  Hörde talas om en person vars hund hade magtrassel eller nåt och var ordinerad/rekommenderad blodpudding varför denna person inkl familjen var storkonsument på blodpudding under en period innan dessa problem hos hunden hade gått över.
De fick ett brev med en rejäl rabatt på blodpudding vilket inte egentligen var dessa människors val.

Ikväll har de kommit tillbaka, Simon & Tomas och deras härliga inredningsprogram.

Simon Davies och Tomas Cederlund har ett uppdrag - att befria svenska hem från dålig smak. Den populära inredningsduon, som blivit alla hemägares favoriter, är i höst tillbaka på TV3. I Design: Simon & Tomas får vi följa inredarnas kamp mot fulfuru och feltänkta fondväggar. Varje vecka tar sig Simon & Tomas an en ny, intet ont anande, familj. Hushållsmedlemmarna har anmälts till programmet av någon närstående som tröttnat på deras stillösa boning. Och våra exklusiva designers kastar sig hungrigt över uppdraget att lära familjen allt de kan om inredning.

Och nästa vecka skall de inreda ett hundcafé...

Mamman sätter namnet

Det är mammorna som oftast bestämmer namnet på den nyfödda.

Och blir det ett klassiskt, internationellt gångbart namn har föräldrarna förmodligen akademiska studier i bagaget.  
Doktorand Emilia Aldrin vid Uppsala universitet forskar på förnamn, bland annat hur de kommer till, vad som styr och vem som bestämmer. 

En stor majoritet anser att båda föräldrarna har varit lika aktiva i namngivningsprocessen. Men det är en klar majoritet av de slutliga namnen som kommer till på mammans initiativ, visar Emilia Aldrins enkät bland 600 nyblivna föräldrar i Göteborg. 

Mor- och farföräldrar gör sig icke besvär. I endast fem procent av fallen får barnen namn på förslag som inte kommer från föräldrarna. 

Träffar du en Erik eller kanske en Gustav är sannolikheten stor att barnet har välbärgade föräldrar. Mammor och pappor med akademiska studier i bakfickan väljer i större utsträckning etablerade, klassiska, nordiska namn och gärna släktnamn, enligt Aldrin. Å andra sidan funderar de också mer kring internationell gångbarhet, som inte alltid fungerar tillsammans med det nordiska.

- I arbetarhem finns i stället en tendens att föräldrarna strävar efter ovanliga och nyskapande namn, säger hon.

Var kommer då alla namn i från? Svaret är internet. Namnlistor, sökmotorer och andra elektroniska vägar via datorn är det som gäller när föräldrarna ska navigera rätt i namndjungeln. Andra källor är födelseannonser och almanackor.

I artikeln framgår i vilka län som olika pojk- resp flicknamn är vanligast.

Hur har NI gjort när Ni gett era barn sina namn? Är det släktnamn, påhittade, från kändisar eller hur kom Ni på namnen?
Hemma hos oss kan jag tex nämna att vi har bl a släktnamn det i första namnet.
T ex  i min pappas släkt som är en bonde- och hemmansägarsläkt från norra Sverige så finns det en tradition att äldste sonen skall ha ett speciellt namn, ett gammalt nordiskt namn...men detta namn  funkar i många andra länder också. Jag har följt denna tradition. 

Spännande tycker jag. Jag skulle vilja läsa vad hon skrivit.