Herta

Reinhold Messner, född den 17 september 1944 i Brixen (Bressanone) och uppväxt i Villnöss, Sydtyrolen, Italien, räknas av många som världens bästa bergsbestigare genom tiderna. Han har klättrat med flera andra välkända klättrare, bland annat Hans Kammerlander och Peter Habeler. Messner började klättra vid fem års ålder i sina hemtrakter i Italien och redan innan hade fyllt 20 så hade han bestigit de flesta berg i västra alperna tillsammans med sin bror, Günther. Han är den förste att bestiga samtliga berg över 8000 meter. Messner har även engagerat sig politiskt och satt i Europaparlamentet från 1999 till 2004 som representant för de gröna. Som person anses Messner kontroversiell.

Messner och Nanga Parbat [redigera]

Året var 1970 när Reinhold mötte sitt första 8000-metersberg, Nanga Parbat. Tillsammans med sin bror, Günther, reste han dit i hopp om att bestiga berget via en helt ny led på Rupal Flank. Initialt hade emellertid Günther inte några planer på att bestiga berget. Men efter att Reinhold hade lämnat det avancerade baslägret för ett toppförsök ändrade Günther sig hastigt och klättrade efter sin bror.

Bröderna nådde tillsammans toppen efter en väldigt hård och kall klättring. Men nu hade de tagit ut alla sina energireserver och var totalt utmattade. Günther visade även tecken på hjärnödem, vilket fick bröderna att välja en annan och lättare väg nedför berget. Den nya leden innebar dock att de var tvungen att göra en travers över berget, något som ingen annan hade testat tidigare.

Efter någon dags klättring nedför berget blev Günther allt sämre. Reinhold låg ofta före honom för att spåra och försöka hitta en säker väg nedför berget. När Reinhold inte hade sett till sin bror på ett par timmar gick han tillbaka uppför berget. Men hur mycket han än letade så kunde han inte hitta Günther. En liten lavin hade svept över spåren som Reinhold hade gått upp. Förtvivlad och utmattad letade Reinhold efter sin bror i en dag. Men även han var nu väldigt illa däran och blev till slut tvungen att klättra den sista biten nedför berget. Väl tillbaka i baslägret blev han tvungen att uppsöka sjukhus, där sju av hans tår amputerades.

Ingen annan än Reinhold och Günther har, till dags datum, lyckats klättra Nanga Parbat via "The Rupal Face". Reinhold tog dock sin broders död väldigt hårt och återvände flera gånger till berget; bland annat året efter då han försökte hitta sin döda broders kropp. Berget kom nu att bli "hans eget".

1973 gjorde han ett soloförsök men misslyckades.

1977 nådde Reinhold toppen solo, och nu hade han bevisat att det gick att bestiga höga berg utan onödig utrustning, denna erfarenhet hade han alltid med sig.

1978 var han tillbaka på berget och nådde återigen toppen solo via en ny led på Daimer face.

2000 30 år efter sin första Nanga Parbat-expedition var Messner tillbaka på berget för att försöka klättra en ny led på Daimer face men gav upp på grund av den höga lavinrisken. Vissa rykten påstod också att han var på berget för att leta efter sin brors kvarlevor.

2005 Günthers kvarlevor hittas av ett par Sherpas. Reinhold flög in till berget och tittade på kroppen. Han var helt säker på att det var hans broders pga. hur skorna var knutna, bröderna hade en egen teknik som de använde för att knyta sina skor. Under den första kvällen på berget brände Reinhold upp hela kroppen, utom ett par skor och några ben som behövdes för en DNA-analys. Många människor ifrågasatte Reinholds agerande och menade att det var högst respektlöst, liket kunde trots allt vara någon annans än hans bror. DNA-analysen bekräftade dock senare att mannen som hade hittats på berget var Günther.

Jaha! Nu är det bara att packa jobbarväskan till imorgon igen. Det blir en lång dag som går över i  kväll och allt måste med. Jag måste tänka lite. Arbetsdagen kommer att bli lång och förmodligen sen.
Jag tar med:
Vanliga gamla slängväskan.
Ett kollegieblock med lite kvällsjobb
Usb-minne
baddräkt
schampo, balsam, duschkräm
stor handduk
middagsmatlåda
ryggsäck

Meddelandet på Hovets hemsida

Så här lyder tillkännagivandet om bröllopet som på måndagsmiddagen publicerades på Hovets hemsida:

"Vigsel mellan Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling

Vigseln mellan Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling kommer att äga rum lördagen den 19 juni 2010 i Storkyrkan i Stockholm.

Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling följer därmed en lång tradition inom Bernadottesläkten att göra den 19 juni till en minnesrik dag.

Många i Bernadottefamiljen har gift sig just den dagen. Kung Carl XVI Gustaf gifte sig med blivande Drottning Silvia den 19 juni 1976. Kronprins Oskar (I) gifte sig med Josefina av Leuchtenberg den 19 juni 1823, kronprins Karl (XV) gifte sig med Lovisa av Nederländerna den 19 juni 1850 och prins Oskar (II) anlände med sin brud Sofia av Nassau den 19 juni 1857 till Sverige efter att ha gift sig i Tyskland samma år.

Planeringen av bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling fortsätter under ledning av bröllopssamordnare, chefen för H.M. Konungens militära stab, generalmajor Håkan Pettersson."

Tänk att man kan vara så intresserad av vad som händer härhemma. Två trevliga bloggare som ibland läser denna blogg, Inga M och Anne funderar nu ikring mitt vardagsrum. Vad är det som händer härhemma. Skall det bli klart innan nästa lördags lunch osv? Skall en TV monteras på väggen osv? Jag kan tillsvidare svara att jag vet inte riktigt vad som händer. Det kommer dock inte ( om det är tyvärr vet jag inte) att bli klart till nästa lördagslunch.

Härhemma är det inte alltid målet i våra liv. Det är vägen.

Kan inte låta bli att citera Karin Boye´´s dikt.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 
Den bästa dagen är en dag av törst.  Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.  
Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. 
På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

Vi planerar f.n en utflykt


Därefter kommer något att hända.

Blir vi lyckligare av självhjälpsböcker? Jag sitter och lyssnar på ett samtal  med Mia Törnblom, Stefan Einhorn och Hanne Kjöller. Man konstaterar att det kommer ut så många självhjälpsböcker just nu. Tänk jag har också konstaterat detta och funderat en del kring detta?

Vad är det med oss? FInns det inga människor med hyffsat självförtroende? Hur har det kunnat bli så? Vad har vi missat att förmedla till varandra?
Hur förmedlar vi självförtroende till våra barn? Hur ger vi feedback på vad ungarna gör? Hur ger vi beröm och hur ger vi varandra beröm? Varför har vi ett samhälle där vi ibland gärna kritiserar istället för att vara vänlig och att lyfta fram varandra?

Varför har vi så svårt för detta?

Personligen gillar jag inte självhjälpsböcker över lag. Jag försöker läsa en del i alla fall mera för att man skall och för att veta vad människor pratar om.

Jag tror att självförtroende är något vi förmedlar till våra barn, något vi kanske får med oss från vår uppväxt och ibland kanske inte. Visst kan vi dock bygga självförtroende även i vuxen ålder även om man som barn inte har fått känna detta. Vägen är däremot ofta längre.

Tillbaka till programmet. Man har idag samlat ihop ett antal människor. Mia Törnblom pratar massor, lite forcerat som om hon måste hinna säga allt hon vill få fram. Hanne Kjöler säger lite kloka saker. Den som är klockren i sin saklighet och  i sina tänkvärda underfundiga meningar och ord det är däremot Stefan Einhorn. Han talar sakta så att vi verkliggen hinner lyssna på vad han säger.

Välkommen till Transportstyrelsen!

Transportstyrelsen arbetar för att uppnå god tillgänglighet, hög kvalitet, säkra och miljöanpassade transporter inom järnväg, luftfart, sjöfart och väg. Vi har det samlade ansvaret för att ta fram regler och se till att myndigheter, företag, organisationer och medborgare följer dem.

Kanske Ni undrar vad det stod i mitt brev. Jo jag fick mitt nya skattemärke.

Jämställdhet betyder att kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det gäller till exempel:

• makt och inflytande
• ekonomiskt oberoende
• företagande, arbete, arbetsvillkor
• utbildning och utveckling
• ansvar för hem och barn
• frihet från könsrelaterat våld

Situationen i världen

• Av världens 1,3 miljarder fattiga människor är uppskattningsvis 70 procent kvinnor.
• Av världens 27 miljoner flyktingar är uppskattningsvis 70 procent kvinnor och barn.
• FN-konventionen från 1979 om avskaffande av diskriminering av kvinnor - som ofta benämns som det grundläggande dokumentet om kvinnors mänskliga rättigheter - har nu ratificerats av 170 länder.
• Det första landet som gav kvinnor rösträtt var Nya Zeeland. Det var 1893.
• Endast 24 kvinnor valdes till stats- eller regeringschefer under 1900-talet.
• Inom hela EU är förvärvsfrekvensen för kvinnor cirka 56 procent. Arbetslösheten är dessutom högre för kvinnor (9,7 procent) än för män (7,8 procent).
• 60 procent av de barn som inte går i skolan är flickor/kvinnor.
• Kvinnor tjänar i genomsnitt tre fjärdedelar av vad män gör. Detta gäller också för alla de nordiska länderna.
• I de flesta länder har dubbelt så många kvinnor som män oavlönade arbeten.
• Varje år utsätts två miljoner flickor för könsstympning.
• Nästan hälften av de kvinnor som dör till följd av våld blir ihjälslagna av sin nuvarande eller tidigare partner.

• 28 procent Sveriges chefer är kvinnor 72 procent är män.
• Kvinnor tar ut 80 procent av föräldraledigheten. 60 procent av männen tar inte ut någon föräldraledighet alls under barnets första år.
• Varje år dödas runt 20 kvinnor av en man som hon har eller haft en nära relation med.
• Av riksdagsledamöterna är 47 procent kvinnor och 53 procent män.
• 82 procent av styrelseledamöterna i börsnoterade företag är män.
• Sverige har en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i världen.
• Om man ser till hela inkomsten under ett år tjänar kvinnor bara 70 procent av mäns inkomster.

Vi lever i vårt Sverige 2009. Vi har fått ett samhälle mer och mer jämställt. Fortfarande finns det mycket kvar. Jag är fullständigt övertygad om att för att vi skall få ett jämställt samhälle måste vi ha lika lön för lika arbete dvs det skall vara kompetensen som skall gälla, inte kön.
Mångfaldsfrågorna måste komma överst. Det skall inte handla om kön, etnicitet, eller sexuell läggning. Vi skall ha lika lön för lika kompetens. Jag tror inte på att kvotera in kvinnorna i politiken och i yrkeslivet utan jag tror på kompetensen och på att vara påläst och att visa vad man kan.  Nånstans tänker vi tjejer efter också, före, vi tar på oss en extra arbetsuppgift eller ett högre jobb. Detta är kanske bra, jag hörde Fredrik Reinsfeldt tala om detta som något positivt och reflektera innan man ger sig in i en uppgift. Men vi kanske inte alltid skall göra det. Männen tänker inte alltid, de tänker att saker löser sig. Vi tjejer måste kanske också tänka så ibland. Kan männen lita på oss så måste vi lita på dem.






Vi måste dela lika på föräldraledigheten. Jag är för en kvotering av föräldraledigheten. Jag tror att vi tjejer måste släppa taget. Vi kan inte få en jämställt samhälle där det handlar om familjens roll och om barnen om vi inte släpper taget. Männen måste få ta del av familjelivet men de måst få göra det på sina egna villkor. Här kan vi inte vara med och styra, vi måste släppa taget!

                             

Vad tycker Ni? Hur skall vi komma vidare mot en mera jämställd värld? Vill vi ha ett mera jämställt samhälle?

"Kära Ingrid Adolfsson. Tack för att du skrev till mig. Du har så rätt och vi jobbar med en del idéer som går ut på att det också ska vara kul för ungdomar i åldern 8-15 år att besöka Ikea. Vi har experiment på gång men det tar ett bra tag tills vi är färdiga. Tack för att du skrev - det blev jag mycket glad för. Kära hälsningar, Ingvar."

Ingrid blev inten speciellt imponerad. Hennes mamma däremot blev mycket förvånad att Ingvar Kamprad själv bemödade sig att svara på detta.

Jag har bloggat om Kamprad tidigare i min förra blogg. Jag tycker likadant idag. Han är en otroligt intressant företagsledare som i många år haft en lite annorlunda syn på företagande osv. Det kanske utifrån detta inte är så konstigt att han själv svarar på brev.

Den internationella kvinnodagen firas den 8 mars.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet firas också av FN och i många länder är det en nationell helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

Killarna köpte sprayfärg för sina studiebidrag och klottrade för 1, 2 miljoner kronor.

Nu har de dömts till stora skadestånd.

- I dag känns det jävligt onödigt, säger en av dem.

Domen mot de tre tonårskillarna, 16, 17 och 19 år gamla, föll i dag i Örebro tingsrätt.

De tre gossarna började att klottra 2007 och har klottrat både i Örebro, LIndesberg och i Stockholm. I aritkeln i Aftonbladet kan man läsa att de klottrade för att synas och för spänningens skull.

Gossarna har konstaterat att de aldrig mer komem att klottra efter att de nu fått domen. De kkonstaterar att det var jag citerar, "jävligt onödigt".

En gammal sanning är att ungdomar klottrar, saboterar osv för att vi vuxna skall se, reagera, bry oss osv.  Detta är en sak i det hela. Det andra är att det handlar om åverkan och sabotage, skadegörelse osv.

Vårt samhälle behöver förebilder:

Tänker på den sk konststudenten som ägnat sig åt skadegörelse på allmänna medel, samhällsmedel, skattemedel. Hur skall unga gossar förstå vad som är rätt och fel när lite äldre gossar, sk förebilder...som alla ungdomar behöver, inte vet vad som är samhällsmedel och vårt samhälles gemensamma som vi skall vara rädda om. Om vi fortsätter discusen till att gälla unga människor i te x stigmatiserade grupper...som inte alltid känner med vårt samhälle, hur sjutton skall vi förklara och visa på vad som gäller om inte våra äldre ungdomar kan vara vettiga snart vuxna föredömen och förebilder.

Konstfacks rektor ( tror jag) medverkade i  dag i TV4:as morgonprogram. Tydligen fanns det handledare som deltagit i diskussionen inför detta specialarbete. Man kan konstatera att det kan vara intressant att fundera på vad som kanhända, hur saker kan utvecklas, en hypotetisk händelse osv men från att diskutera detta i specielle sammanhang till att begå skadegörelse på allmänna samhällsmedel, det är att övergå i planeringen av kriminella handlingar.
Sen förstår jag att universitetsvärlden skall utmana, skall göra det som vi senare i livet inte får till, vågar eller ens kommer på tanken...men detta kan göras i olika sammanhang och sammanhanget kan vi hantera.

Burkini är en typ av badplagg som formgavs av den från Libanon bördiga australiensiskan Aheda Zanetti. Burkinin täcker tillräckligt för att följa de traditionella muslimska reglerna, samtidigts som den är tillräckligt lätt för att möjliggöra simning. Den har beskrivits som den perfekta lösningen för muslimska kvinnor som vill simma men som inte vill använda alltför "avslöjande" baddräkter. Namnet burkini är bildat av burka och bikini.

Vad som är viktigt är att alla lär sig simma. Vi bor i ett kustnära land och då är det extra viktigt. Vi måste kunna vara nära våra barn när de vistas vid vatten och vi måste kunna hoppa i om något skulle hända en medmänniska som behöver hjälp i vattnet.  

Jag har varit med och badat i dessa samanhang. För mej personligen så badar jag oavsett vilka andra som finns i min närhet. Minns att jag när jag var yngre( nu pratar vi kanske 15-20 år tillbaka) kunde bli störd av äldre sk gubbar som sk stirrade. Då hade nog detta varit skönt. Idag skiter jag i de äldre gubbarna oavsett de stirrar eller inte. Förresten de har ofta mer intressanta objekt de kan trakassera...inbillar jag mej.

Om det nu betyder så mycket för några av oss tjejer att det skapas sammanhang där de kan bada, simma, umgås och samtidigt känna sig bekväma, då skall vi nog erbjuda dessa sammanhang. Vi har väl ett samhälle som räcker för alla? Eller?

Förresten simmning är hälsa!