Skidvalla och smala skidor som hittar rätt.
Idag skulle det ske. Herta hade planerat att idag på Nyårsdagen skulle vi vara färdigförkylda. Så var nu inte fallet. Hälsa kan man som sagt inte planera. Herta dock för egen del hade hostat och kraxat färdigt och nu skulle hon ut i spåret. Hon hade kollat in utrustningen igår kväll. Utan just vallan då. Tidigt i morse begav hon sig ut i garaget för att finna vallan i en kartong. Det gjorde hon dock inte. Hon gjorde ytterligare ett försök efter frukost med samma resultat. Herta tänker inte ta kort på garaget och det förvaringssystem som råder där. Hon väljer i stället att skícka dit mannen som efter en ganska kort stund återkommer med kartongen med våra vallor. Som sagt vi hade ett par stycken. Herta plockade ut plus minus noll-vallan och gav sig iväg.
Det blir inga kort från skidspåret idag. Snöflickorna föll och ven och Herta tappade fotolusten utan fokuserade på att hitta i skidspåret. Detta var inte helt enkelt. Herta hade planerat 5 km spåret idag, som start liksom. Herta kämpade på och hade som enda mål för dagen:
Att ta mig runt
Att stå på benen dvs inte ramla omkull pga för smala skidor.
Herta lyckades med sin plan. En intressant händelse dök dock upp under skidturen. Vid 3.5 kände sig Herta glad och ringde mannen och berättade att nu var hon snart hemma. De kom överens om att nu sätter han på potatisen. Herta kämpade vidare, snän föll alltmer och det blåste mer och mer. Efter en ganska lång stund så kommer Herta fram till en orange skylt på vilken det står 3.5 km. Detta var vid den situationen Herta övermäktigt. Nu ville hon hem och nu ville hon att det skulle vara färdigåkt för den här dagen. Inte hade Herta en aning heller hur långt hon åkt en extra gång liksom?
Herta snurrar runt ett tag och testar sedan en av alla spår. Fel förståss. Hon bestämmer sig för ett annat spår och eftger en studn står där en skylt, 4.0 km. Äntligen tänter Herta och ganska snart har hon åkt färdigt. Ja inte 5.0 utan något annat, något mer men det kanske bara äv bra såhår efteråt! Nu tror hon sig veta hur hon inte skall köra på första varvet när hon åker nästa gång.
Men det var ju duktigt jobbat i alla fall! Fast jag gissar att potatisen var lite överkokt, eller?
:-)
God fortsättning!
sv: Nej, jag fyller inte år idag... Däremot fyllde jag femtio HELA förra året - så just idag tog det slut, liksom... Nu är det ett "vanligt år" så då fyller jag bara år HELA oktober :-)
Det gäller att hålla sig på spåret ;-) Även om längdskidåkning är kul!
God fortsättning!
Din stackare!
Jag kände något liknande en kväll i höstas när jag gick runt elljusspåret vid OK Hällen. Jag kom till korsningar där ljusslingan fortsatte åt flera håll och inte var det skyltat, det var bara att gissa. Hela världen hade det väl inte varit om jag inte hade känt mig som en akvariefisk under ljuset i den absolut knäpptysta skogen. Det ska INTE vara knäpptyst i skogar.
Yoga i morgon?
O så härligt med en skidtur....jag fick nöja mig med en promenad men det var inte heller så dumt...Kram
Smala skidor är det värsta som finns och dåligt märkta spår också. Hoppas att inte potatisen torrkokade hemma på spisen dessutom. Ha ett bra nytt år och kör inte vilse. hi hi
För allas info: Det var inte tyst i skogen.Många människor var ute och åkte. Herta pratade med flera stycken personer.
Det var en imponerande mängd valla! Bor du i Villavallekulla? ;)
Sv: Jodå, jag blajjar visst. Ibland.
Dessa vallor har samlat på sig så det resulterade i dessa sammantagett. Kanske skulle man rensa ut, ge bort osv.
