Skall man vara med? Jag har tidigare varit väldigt principfast och tänkt att jag skall inte vara med på facebook. Inte vill jag ligga ute med bild på nätet och till glädje och fördjupning för folk att kolla in vilka få eller många om jag anstränger mej som finns på min lista.
Till vilken glädje? Vad säger Ni? Är ni med? Hur tänker Ni? Varför? Hur använder NI facebook? Jag vill inte vara privat på nätet och har inte varit heller, bara personlig i allmänna ordalag tror jag. Har sagt till S att inga otillbörliga bilder på facebook men hur styr man andras bilder? Hur styr ungdomar te x sina kamraters bilder? Respekt? Ja det kanske fungerar ibland. Jag tror att många arbetsgivare kollar blivande anställda, nej jag vet att de gör det? Skall alla hålla koll på min kontaktyta? Vill jag det?
Jag hörde om en arbetsgivare som tyckte det var bra att den som skulle anställas hade minst 300 vänner på facebook. Tänker alla så? Skall man bry sig? Beror väl på vilket jobb man har tänker jag.
Jag har en användare fast jag har inget där,,,ännu? Jag har nyligen fått all tänkbar info om facebooks förträffligheter och baksidor av en yngre släkting. Vi har pratat och diskuterat detta och jag vet nu lite mer.
Men jag vet ändå inte?
Hur har NI andra gjort och hur tänkte Ni då?
Jag har lite lika åsikt som dig om nätet, men jag är med på facebook. I facebook så kan man välja vilka som ska ha tillgång till ens sida och vilka man ska vara "vän" med. Därför läger man ju till sådana som man är vän med på riktigt. I inställnigarna kan man sedan välja att endast vänner har tillgång till ens profil, då kan inte utomstående vara där och snoka. På det viset blir det ett enkelt sätt att hålla sig uppdaterad om vänner, och så kan dom veta lite vad som händer i ens liv. Om man laddar upp bilder så kan man välja om endast vänner ska se, men man kan även välja att vänners vänner får se. Då om en vän kommenterar ett foto, så kan dennes vänner se vilket foto som kommenterats.
Jag har fått kontakt med gamla vänner som jag inte sett på år och dar genom facebook och det är kul.
Så ja, jag gillar facebook och att man inte är "anonym" där. För den är ju tänkt för vänner som är vänner på riktigt. I en blogg eller på ett annat community så är det ok att gömma sig bakom ett alias.
Tack för besöket på min blogg :O)
Jag är med, dock inte särskilt aktiv. Det har varit kul att gamla bekanta hört av sig men jag ser ingen vits med att lägga ut en massa om mig själv på FB. Att ha många vänner och så på FB är inget jag bryr mig om. Jag tycker bloggen är mer kreativ och ger andra möjligheter att uttrycka sig, det passar mig bättre. Jag står ju med namn och lite info på FB men har inga bilder där.
Jag är med på FB, men mest för att hålla mig uppdaterad när det gäller de yngre människorna i mitt liv, men också som en möjlig kanal för att återfå kontakt med en del. Jag lägger då inte ut några bilder just, dottern slängde in några tokbilder och de kan väl ligga där.
Jag drar mig också för alla fåniga tävlingar och kasta snöboll/skicka kramar/skicka bullar-övningar, eftersom man där ska kryssa i att man tillåter användning av det material som finns på min sida.
Jag roas inte särskilt av FB, men det får ligga kvar tills vidare.
Jag finns på Facebook. Först av nyfikenhet men nu mest som ett enkelt sätt att hålla en lättsam kontakt med många av de gamla kollegorna i Östersund. Jag tycker att det är suveränt på så sätt. En liten hälsning, en lite kommentar. Det inbillar jag mig gör det lättare att ta kontakt mer ordentligt om någon av oss vill eller behöver sen. Lite som det "meningslösa" sociala smörjmedelspratet i korridorer och fikarum. Att jag sen hittat en del andra bekanta är en bonus. Jag tror det kan bli vad man gör det till.
Jag är också med med en begränsad användning. Jag vill heller inte vara alltför öppen. Skriver i min logg där endast sådant jag kan säga till vem som helst... Blir jag mer privat med någon sänder jag det i mail - och jag har inställt så endast de som blivit godkända som mina vänner kan se min profil... Om du lägger upp ett foto eller ej, ja det bestämmer du själv.
Om du går med, blir jag gärna din vän där.
Rapport till dig medkattmänniska; Fluff har varit hemma och ätit efter att ha varit osynlig i 1.5 vecka. Kanske är det inte Lillkatten som retat henne mest, syrran och hennes döttrar åkte igår...? ;)
sjag tycker facebook är superbra, jag har fått kontakt med massor av gamla vänner som jag aldirg hade hittat annars.
Nä FB intresserar mig inte alls ..jag håller nog helt med annebelle i det fallet ....Ha det gott
Jag var tidigare med på facebook, men valde att gå ur. Vilket främst berodde på mitt jobb. Jag vill inte att andra ska veta mitt fullständiga namn pga mitt arbete.
Från början tänkte jag inte, så mycket på det men sedan tog jag beslutet att gå ur...
Jag har heller aldrig varit någon facebookfan måste jag tillstå. Hade liksom du beslutat mig för att inte skaffa det. Men sedan la en väninna upp några babybilder där och jag skaffade mig en profil bara för att få se dessa. Gick inte in på ett bra tag efter det, men sedan började folk hitta mig och det har blivit mer och mer för min del.
Har lagt ut foton och så på mig, men det gör jag ju i min blogg också så det bryr jag mig faktiskt inte om.
Facebook är bra om man vill hitta gamla vänner. Helt underbart att få kontakt med vissa igen. Om man nu vill få kontakt. Men jag har förlorat kontakten genom åren med en del riktigt goda vänner som jag återfunnit via Facebook så för mig är det definitivt värt det. Och de man inte vill ha kontakt med slipper man ju.
Sedan struntar jag i alla tävlingar och dumheter och bryr mig inte m hur stort kontaktnät jag eller andra har....
Jag finns med på FB men jag kan inte hantera det förstås. Det finns människor som vill bli vän med mig och det kommer ibland mail i lätt förebrående tonfall om att de vill ha svar och att jag ska godkänna dem. Men när jag försöker lägga upp dem på min lista så säger datorn att jag har ingen lista. Och hur ska jag kunna få någon lista om jag aldrig får lägga upp någon? Så där håller det på och jag fattar som vanligt ingenting, fastnar i teknikeländet :-))
Jag trivs nog bäst på bloggen med en begränsad skara kontakter. Var inne på en av sönernas FB-sida och kunde konstatera att han hade mellan 300 och 400 vänner. Nej, jag vill inte.
Fluff sov bredvid mig i natt och presenterade en stor och fet sork för oss när vi kom hem ikväll. Hon är nog nöjd med att ha sitt eget husfolk på plats igen.
VVF... Mitt eget uttryck.. Våga Vägra Facebook... hihi... Jag är inte där, och hade inte tänkt hamna där heller :)
Ha en toppendag!
Jag är med och skriver nån rad då och då. Men bloggen är ju roligare.
Jag är med på Facebook men tycker att det är ganska meningslöst ärligt talat. Jag är mest med för att ha lite kontakt med släkt på avstånd och ett par vänner utomlands.
I början var det kul att bli vän med gamla bekanta, klasskompisar osv, särskilt eftersom jag har flyttat en del. Man kastade får (!) på varandra och gav varandra drinkar och blommor :)
Men sen blev jag väldigt "anti". Människor skaffar massa vänner mest för att visa upp antalet verkar det som. Det är väldigt få som jag har kontakt/aktivitet med och jag tycker att en sajt ska ge ökad kontakt. Jag till och med raderade ett antal "vänner" när jag insåg att vi förmodligen aldrig skulle ha mer privat kontakt/IRL kontakt igen. Att gå ur känns dock inte riktigt aktuellt i nuläget, eftersom det händer att folk kontaktar en och man har lite "koll". Sen säger de att man kan ha jobbnätverk och sånt, men där är jag inte riktigt än...
Shit nu får du mig att fundera! En yngre släkting sa att jag måste registrera mig ifall ngn gammal vän sökte mig, sagt o gjort. Sen har jag inte varit ett dugg aktiv, har sagt ok till att vara vän med några inget mer. Har kikat in där ngn gång men ärligt talat förstår jag mig inte på alla konstiga förfrågn mm tycker sidan är rörig.
Men nu när jag läser dina funderingar, tex att ev framtida arbetsgivare kan dra slutsatser etc då börjar det kännas knepigt.
Få se hur jag gör framöver.
Kul att så många haft synpunkter på Facebook. I varje fall så har jag registrerat mej lite mer ordentligt nu, dvs med bild. Man kan alltså hitta mej på mitt namn. Blev addad av en ganska avlägsen släkting som jag fått kontakt med på senare år. Roligt!
