Inre säkerhet

Nu har jag läst färdigt boken "Inre säkerhet" av Christa Bertnuth.  På Bokus hemsida kan man läsa följande information om bokens innehåll:

Ett samhälle på väg mot upplösning.

Christa Bernuths fjärde bok på svenska är lika mycket en omskakande tidsbild från det forna DDR som en spännande thriller. Huvudkaraktären Martin Berg är sympatisk och psykologiskt trovärdig både som polis och privatperson.
Utanför DDR:s kust mot Östersjön ror en ung kvinna förtvivlat i den hårda sjön för att undkomma en man som förföljer henne i en motorbåt. Plötsligt avlossas ett skott och kvinnan faller i vattnet. I de höga vågorna försöker mannen förgäves bärga kroppen, som senare hittas på en strand i närheten. Det är den spännande inledningen till Christa Bernuths senaste bok. Här får Martin Berg, folkpolisen som tror på sitt lands ideologi, ta sig an Hanna Schöns dödsfall som nästan genast ger upphov till frågetecken. Var det ett flyktförsök? Och varför har hon skjutits med ammunition tillverkad i väst? Martin börjar gräva djupare i Hannas förflutna och konfronteras alltmer med de mörka sidorna hos den östtyska staten: reseförbudet, övervakningen, varubristen. Men framför allt åsiktsförföljelsen och den brutala behandlingen av oliktänkande. Martins möte med Nina, en av Hannas vänner från ett tidigare liv i en terrorgrupp i väst, blir avgörande för dem båda och får Martin att ifrågasätta sina livsval. Hans sökande efter sanningen innebär att han inte kan återvända till sin gamla tillvaro. För honom och Nina återstår bara den allra svåraste ¿utvägen - flykt...

Christa Bernuth, född 1961, är frilansjournalist och författare. Hon debuterade 1999. Tre av hennes böcker har översatts till svenska, Rösterna, som utkom 2004, Otro, 2005 och Då blev du tyst, 2006. De båda förstnämnda har filmats för tysk tv.
 

Tänk, det dröjde länge innan jag kom in i boken, nästan halva boken. Men sen när jag förstod sammanhangen så ville jag bara läsa klart och följa hur det skulle gå och om det skulle bli någon flykt och i så fall vart.

 


Kommentarer
Postat av: anne

Ett nytt namn det där. Att det dröjer att man får kläm på historien är bra ibland, ibland ett elände. Som Theorins "Dimman", eller vad var den nu hette? Slutet var riktigt bra, men om det var värt segandet i första tre fjärdedelarna vete tusan.



Sv. Nää, några sillcravings brukar jag inte få, har inte ens tanken, men kanske är det bättre än att börja rota efter bortglömda chokladkakor.

2009-05-31 @ 20:42:49
URL: http://annnne.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0