Jane Austen Book Club





Sex månader. Sex romaner. Sex medlemmar. Med en stjärnspäckad skådespelarensemble tar den romantiska och passionerade komedin The Jane Austen Book Club de klassiska romanerna till nya höjder. När fem kvinnor och en man samlas för att diskutera den engelska författarens älskade verk, inser de att Emmas, mr Darcys och systrarna Bennets kärlekskval har mycket gemensamt med deras egna. De finner trygghet, humor och visdom både i böckerna de läser och hos varandra och upptäcker att när det gäller kärlek behöver de bara ställa frågan: "Vad skulle Jane ha gjort?"

Jag läste denna bok för en tid sedan. En typiskt feel good bok. Och jag som skulle kunna tänka mej att ha ett gammalt antikvariat och köra bokcirkel där i några sköna fåtöljer nån gång i veckan. (Detta är bara en dröm, jag skall givetvis fortsätta med mitt jobb förhoppningsvis i många år till.) Men boken är en härlig skildring av vad som kan hända när människor möts. Bokcirkel funderar jag på att starta ändå utan ett gammalt antikvariat.

Klicka gärna på bilden och se trailern.

Detta är typisk "mammafilm", ett begrepp på en filmtyp som vi använder i vår famij på filmer som inte stressar upp, inte oroar, inte kräver djupa funderingar, inte fastnar i livets eländé, inte innehåller våldsinslag, inte fastnar i sociala problem, inte en film där barn och djur far illa utan en film som bara får oss att må bra och låter oss koppla av från vardagslivets innehåll en stund.

Kuriosa: Mannen somnade inte.

Kommentarer
Postat av: anne

Ja, jag funderade just på hur det blir med din bokcirkel? Ska du dra igång den?



Mammafilm...Undrar vad som skulle etiketteras som mammafilm hos oss för jag är litet knepig i den frågan. Jag avskyr skräckfilmer, till den milda grad att jag knappt förmår gå fram till TV:n för att stänga av den, för något kan ju hända i filmen när jag är nära, men lika innerligt tycker jag illa om filmer som Notting Hill, inte alla i den kategorin men bra många. Jag tycker inte om våldsfilmer alls, egentligen, men jag kan plättlätt säga att Gladiator och The last Samurai är filmer jag kan se om och om igen, filmer som får mina ögon att tåras, och DET händer inte i första taget. Det jag älskar med Gladiator och The Last Samurai är hur ett gott ledarskap porträtteras, människor som ser livet, och döden, i en helhet, människor som inte (nu vet jag inte om det blir fel men jag tror så det är så här)placerar sig i världsalltets centrum.



Sen gör det inget om filmen dessutom är storslagen, men fantastiskt foto, vacker musik.

2009-05-02 @ 08:45:10
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Herta

Jodå, jag planerar för bokcirkeln. Tänker lite kring detta, man måste ju hinna läsa emellan också, fudnerar kring hur ofta, en gång i månanden kan ju vara bra i tid alternativt var tredje vecka. Eller varannan vecka, jag funderar vidare.



2009-05-02 @ 11:04:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0