Defekterna kommer krypande...
Samtalade idag på fm med en person. Vi kom på att vi var i snarlik ålder, båda kring det där sträcket som just nu inte känns så kul. Vi pratade om defekterna som kommer, när hälsan inte räcker till fast vi vill, konstiga åkommor som ingen förstår eller hittar fel på, tråkiga fikaraster på jobbet där det blir mycket prat om krämpor och eländé. Att den första som pratar i ett samtal ofta anger tonen till det samtal som vi fortsätter med. Visst händer det mycket annat också- Varken hon eller jag är sådana personer som fastnar i sjukdomseländetmedlidandetsomhämmaross. Men vi berörs av det.
Hur skall vi göra så att vi inte fastnar fast defekterna kommer krypande? Några bra förslag?`
Jag känner igen alltihopa. Jag nästan fascineras av att "förfallet" kommer så fort. Bara en sån sak som att jag igår kväll skulle bevisa att jag inte lider av fotsvett, tar tag om foten i sittande ställning och ska dra upp den till näsan. Inte tusan kom den dit, den fastnade i maghöjd. Det är mycket konstiga fläckar som fastnar lite här och där också och små pepplor och annat icke önskvärt. Jag har tyvärr inget förslag till lösning! "Tacka" och ta emot!!!!
Innan du går in i fika rummet har du tänkt ut en rolig sak att berätta om och säger den innan någon annan ens har chansen att börja prata olika krämpor!
Fast ibland vill man ju prata om sina krämpor just för att se att man inte är den enda som just lider av åkomman man har! :)
Fikarumssnacket har nästan försvunnit på mitt jobb. Lärare numera har inte tid att fika mellan varven, det är så tajt med undervisning. Själv pratar jag nog aldrig om de här krämporna som smyger på så här runt 60-strecket. De är ännu inte så många att de överskuggar det faktum att jag nu upplever den bästa tidsåldern i mitt liv: Efter familjeförpliktelserna och före krämporna.
Testa det som kommentaren här ovan föreslår: Gå in med ett glatt leende och berätta något trevligt istället, tänk ut något ämne innan! Det är nog enda sättet.
Eller avbryt krämpeprat med någon lättsam kommentar; värst vad vi har blivit skröppliga, nu får vi byta samtalsämne! Hur funkar Din nya telefon?
Ja eller nåt sånt!
Onekligen har defekter diskuterats under vår helg, vi är ju mer eller mindre exakt 50 alla, men med viss makaber attityd och småbarnshumor har vi skrattat så vi gråtit åt mycket av det vi mer eller mindre går igen OCH det vi antagligen har framför oss.
Jag har alltid haft defekter och tur är väl det, fallet blir ju inte så högt.
Gör saker du gillar... ja, det tror jag också är en bra medicin... Berätta positiva saker. "Krämpor"-snacket ska väl inte bojkottas, men får se till att det inte tar över för då blir det trist. Livet består av mycket positivt oavsett ålder, om vi öppnar våra sinnen...
