Hur kunde det komma sig att jag tycker detta med Facebook är kul? Någon som vet? Jag skulle ju inte tycka att det var roligt. Det hade jag ju bestämt mig för.
Och jag som brukar tycka sånt är kul fattar inte vitsen..:-o
Så är det förstås, man vill vara där den som fattas varit. Och det materiella är inte bara, det är ju så mycket minnen och känslor förknippade med det materiella. Och så är det lite sorgligt att det är grejerna som finns kvar, det som varit så värdefullt när det var del av någons liv förändras när personen inte finns kvar.
Och jodå, i dag kommer både cyklar och annat fram!!
Jag är med men tycker inte det är så kul.
Men det är väl bra att man kan tycka olika och man får faktiskt ändra sig fast man redan bestämt sig för en sak! :)
Jag har inte anammat charmen fullt ut...
Alla behöver ju inte ha roligt.
Ha ha... det är svårt att i förväg bestämma sig för vad som är roligt och inte! Jag har ett facebook-konto men tycker inte alls att det är roligt! Går dit ibland pliktskyldigast för att checka av men inget mer. Och en massa vänner där gör mig det samma, bara pinsamt att hålla ordning på. Däremot är jag förtjust i bloggen och opublicerade inlägg skockar sig i kö som vanligt. Tur att vi är olika!
Man kan ändra sig.
Det har hänt förr.
