Främmat eller främmande?
Idag när jag åkte bil så hörde jag en intressant diskussion på P1. Man pratade om orden främmande och främmat. Dessa ord minns jag från 60- och också 70-talets Sverige. Jag tror att vi sa främmande nån gång i mitt föräldrahem. Vi sa nog gäster mest eller så benämdes folk med sina namn. Jag tror att jag har använt orden ibland. Främmande alltså inte främmat. En av mina kompisar använde ofta ordet främmande. Det gällde då kompisar som skulle komma och hälsa på.
På radion fick vi lära oss att man använder dessa begrepp mer i Norra Sverige än här i sörlandet eller kanske ändå mer söderut.
Hur gör Du ? Använder Du någon av orden främmande eller främmat?
Ja, nja, jag vet faktiskt inte. En hel del gammelord använder jag. Ska fundera på det.
Jo då. Det är så dumt. Ofta säger man "Nu kommer det främmande." Eller: " Till helgen kommer det främmande." Även om det är väldigt bekanta människor som kommer så säger man så. Dumt.
Jag har aldrig hört någon i min generation (70-talist) säga så.
Det borde väl vara ett gammaldags uttryck som lever kvar hos vissa. Från tiden då "främmande" var från en annan by, ungefär? Möjligen handlar det om livsstil också, hur man umgås och bjuder hem.
Jag gissar också att "främmat" är dialektalt. I Småland har jag hört personer säga just så.
Jo, visst sa man så, när jag var liten, "vi ska ha främmande i helgen", i Västerås. Men jag tror inte jag använt uttrycket sedan 70-talet någon gång.
Ush jag tror jag använder detta begrepp idag. Jag gillar ju i och för sig en mer gammaldags svenska...
Man får göra som man vill.
Sv. Jo, det var ju du som sa att en Tiger är det som gäller förra året någon gång och de säger ju gubbsen på Johnells också.
Och så var den väldigt snygg på.
Nej, jag har aldrig använt de orden ... men hört de användas förstås. Vi hade ett torp i Småland när jag var barn och där sa man om man skulle få gäster ... att idag skall vi ha främmande eller främmat ... fast det var folk de kände naturligtvis. Roligt det där när man börjar tänka till på ord och deras betydelse.
JO, jag känner igen uttrycket främmande från min barndom. Det användes då för att beteckna gäster. Underligt egentligen för gästerna var ju ofta välbekanta på alla sätt.
Numera använder jag uttrycket gäster. Men det är märkligt ´hur ord ändrar sig över tid utan att man egentligen vet varför.
I mitt föräldrahem hade vi ofta främmande på besök. Ofta var det grannar eller mina föräldrars syskon med familjer, alltså ytterst välkänt folk för familjen. Jag själv använde uttrycket tills jag just via radion hörde en diskussion runt det här uttrycket. När jag "tänkte till" så insåg jag hur tokigt jag tycker att uttrycker är. Sedan dess använder jag gäster i betydligt högre utsträckning... eller om det är någon enstaka person eller familj som ska komma så nämner jag dem vid namn.
