Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Vissa saker får man inte tycka.

Vissa saker får man inte tycka. Det är jag säker på. Jag har fått ett litet problem. Jag kan inte använda min handväska som jag var så nöjd med. Den som ligger kvar på axeln. Jag får plats med A-4 pärm i den om jag vill och jag får absolut plats med min almenacka i A5 format.

Vad är det för fel på min väska undrar Ni nu. Nej det är inget problem. Jag köpte den när jag var i Israel för en tid sedan. En sedan många år tillbaka planerad födelsedagsresa. En planerad pilgrimsresa. En resa till det land varifrån den kristna tro jag har härstammar. En resa som var så totalt omvälvande och som har gett mig så mycket.

På den resan köpte jag inte så mycket. Några souvenier. De flesta inköpta i Betlehem och någta i Nazareth. I Jerusalem hann vi knappt shoppa loss någonting allt. Ok då jag har köpt lite kläder i Eilat när mannen låg hemma på hotellrummet och hade vinterkräksjukan. Nåt kul skulle väl vi ha, vi som inte drabbades(!)

Till den som undrar vill jag kortfattat nämna att jag var mest hemma och servade mannen.

I Eilat köpte jag en väska, utmed stranden, för 100 Shekel. Man ser tydligt att väskan kommer från Jerusalem.  Jag har sett människor, ett fåtal som tittat på mej när jag haft den på mig. Jag har haft den i alla fall. Jag vill ha den men tycker inte att jag kan just nu med risk för att folk kallar mej sionist och allt möjligt annat skitprat.

Jag som åkte på en pilgrimsresa med ett sammanhang som arbetar med fred och försoning mellan judar och araber , de sista av båda kusinfolken. Vi som bott på Västbanken, som gästat vänner till organisationen och de sammanhang många av oss kommer ifrån. Vi som träffat människor och samtalat och lyssnat. Vi som mött bröder och systrar i både Betlehem och i Nazareth och som lärt oss lite mer. Vi som använt våra pengar som vi tycker är viktigt och i sammanhang som vi vill strödja.

'

Härom morgonen plockade jag hastigt fram en gammal ryggsäck. Den funkar både för ryggen och den retara inte upp.

Jag tänker inte hata Israel som användare på facebook uppmanar mig till. Jag älskar inte sällskapet i Knesset ( älskar bara mina närmaste f.ö), inte alls men ingen får mig till att hata hit och dit. Jag har en personlig uppfattning vad jag tycker. Den som känner mig och mina värderingar vet mina tankar men jag går inte med i hat av alla de sorter som finns. Jag tänker inte gå i demonstrationståg heller tillsammans med människor som skriker ut sitt hat och sin ilska mot sionismen och titulerar dem mördare.

Jag är inte jude, inte alls. Men som kristen tror jag inte på hatet som metod för att komma vidare. Jag hörde en intervju med Dror Feiler, en man som varit med tidigare i den israeliska armen och som beskrev hur de agerat med ickevåld på hans båt, hur de kommit överens om att inte använda någon form av våld även om de blev provocerade, vilket han också beskriver hur de blev på den turkiska båten, där han inte befann sig. Dror Feiler sa i radions P1 att han förstod att de blev provocerade och att några svarade med att slå tillbaka med påkar osv och att de kommit överens på hans båt att inte falla till föga för detta. Den båt han åkte med hade inte heller lika många passagerare.

Israels soldater hade dock ingen rätt att på internationellt vatten handla och agera som de gjort även om några träpåkar kommit fram hos fredsaktivisterna på den stora båten.

Men trots detta så vill jag åka till Israel fler gånger i livet på samma sätt som min kristna tros kusinfolk åker till Mecka och avslutar en stor högtid trots att demokrati och ickevåld inte alltid råder i landet i övrigt.

 
Blanda inte ihop politik och religion.

Jag hoppas verkligen att vi får se en lösning på detta i konflikternas land, i väntan på det nya Jerusalem.

Få se nu vad mina ord väcker...

Hata ska man inte. Man kan fördöma Israels agerande, man kan och bör tycker jag. Så ska man skilja på staten Israel, israeler och judar. Det är staten Israel jag är lömsk på just nu. Slarvigt uttryckt hela vägen men jag hoppas du förstår.



Sen hoppas jag att du återgår till rak vänstermarginal i stället för centrerad text som jag har mycket svårare att följa med ögat men det är ju jag det.

Just som Du säger, staten, innebär att det är viktigt att framföra Det och inte ge sig på människor och förlöjliga, snacka skit om detta.



Betr vänstrer och centralt centrerad så skall jag försöka. Ibland ´tar inte blogg.se när jag skall ändra hit´och dit.

Som sagt, staten är en sak, judendomen en annan.



För dig representerar inte väskan politik utan är en souvenir från resan till din tros ursprung. Om du är tuff så tycker jag att du ska använda väskan, och den som har åsikter och förhoppningsvis yttrar dem, men den tar du en diskussion. Israel, eller vad hette landet för 2000 år sedan (?!?) håller även ursprunget till kristendomen, vi ska inte blanda ihop äpplen och päron.



Å andra sidan är et inte så lätt, det förstår jag också.

Jag håller med dig. Jag tycker inte heller att FOLKET i Israel har gjort något fel, det är deras ledare som agerat fel. Ska en hel nation straffas för vad deras ledare gör? Ja, kanske till en viss mån, eftersom det då förhoppningsvis genererar förändringar. Lägg din väska i garderoben ett tag. Då slipper du ilskna blickar, om ett tag har detta gått över och folk glömt att de skulle bojkotta israeliska produkter. Då kan du ta fram den igen. Å andra sidan kommer det inte göra någon som helst skillnad om du har en väska i garderoben, eftersom du redan har köpt och betalt den......

Ville testa Er litge, kanske fler skriver ner en kommentar. Själva väskan är ju egentligen inte det viktiga i sammanhanget utan mer om hur man kan tänka, även om jag gillar väskan.

Den här konflikten verkar ha så många ingredienser i sig att det är svårt att reda ut alla trådar hela vägen och förstå orsak och verkan. Men våld och krig och blod är aldrig någon lösning. Inte här i Mellanöstern eller någon annanstans. Det trappar bara upp och blir värre. Hoppas att det kommer någon / några som kan gjuta kärlek över eländet och styra det hela mot en lösning som kan vara hållbar och dämpa hatet som är som en böld.