Sonen sticker in huvet i vårat sovrum ( vi har fortfarande semester medan han är samhällsnyttig och skall till sitt arbete) och informerar om att vi inte har något vatten. Hur skall han göra? Vi vaknar snabbt och konstaterar faktum.
Vi har en läcka någonstans i stan. Lokalblaskan eller radionyheterna vet ännu ej var. Senare har man hittat läckan. En ledning är av i ett område där man grävt. Detta har drabbat vår stad samt lillstaden vid havet en bit härifrån och kringliggande samhällen i närområdet.
I ett välutvecklat industrisamhälle slår bristen på vatten väldigt hårt. Hos oss var det inget problem, så här kortvarigt. Med en stor mineralvattenflaska inköpt och medtagen hem från resan och två hemmafixade flaskor i kylen samt lite våtservetter så klarar vi oss. Förresten jag hade vatten att vattna växterna med i trädgården i ett par kannor så det hade räckt till att tvätta sig i idag minst, men så beroende vi är. Vi har också fått en relighetshysteri som gör att vi lever så med vatten som en självklarhet ändå mer. Tänker på hur många människor som inte har vatten och som samtidigt så väl behöver det. Länder där barnadödligheten är så stor och där överlevnad inte är en självklarhet och där vattnet är av stor betydelse. Rent vatten alltså vilket inte är något självklart. I vissa kulturer delar man också upp händernas användande, från början utifrån en renlighetstanke. Inte så tokigt om man tänker vad som var grunden till detta för länge sedan. Minns också det Sverige som många av oss kommer ifrån.
Minns min mammas berättelse om den lilla bostaden på andra våningen där alla i familjen skulle få plats 7 personer tror jag de var. Ett större problem, framförallt för min mormor var att vattnet skulle både bäras in och bäras ut. 10 år bodde de där innan de fick möjlighet att flytta därifrån. Min mormor kom från ett liv i stan varför detta blev en stor förändring. Ändå hade de det bra och gott tillsammans.
