Herta

Det är kul att träffa människor i skidspåret. Idag när Herta kom till orienteringsklubbens stuga så var hon lite osäker på åt vilket håll som man skulle skida iväg så att Herta inte retar upp de skidåkare som vet hur man kör dvs som kör åt rätt spårhåll. Hon dök då på en tjej i snarlik ålder som såg ofarlig ut och ställde denna frågan:

- Åt vilket håll skall jag köra. Förra gången jag var här så åkte jag åt fel håll. Jag fick tre tillsägelser då vilket inte var så kul.
- Du kör åt det hållet. Orange spår 5 km går på gärdena och gult spår samma sträcka innebär att Du får åka en hel del i skogen.
- FInns det bara dessa spårlängder?
-Ja det finns bara 5 km ( Herta såg sedan att det fanns andra sträckor också).
- Tack då vet jag. Det verkar inte vara så bra att köra åt fel håll här.
- Neej det tycker de nog inte är så kul att man gör.

Hon önskade mej lycka till och drog iväg. En trevlig hjälpsam person alltså.

Herta körde iväg. När hon kört ett par kilometer möter hon en kvinna som kommer i motsatt spår ( som Herta fått tillsägelse att inte göra) Herta säger inget. Kvinnan har nyss ramlat och borstar av sig. Hon undrar hur det går för mej. Jag säger att mitt mål för dagen är att stå på benen. Vi kommer att tala om skidornas beskaffenhet och kommer överens om att det är svårt att åka på de allra smalaste skidorna dvs de som Herta har med sig och åker på idag. Kvinnan har också smala skidor. Hon har däremot problem med att snön fastnar under skidorna idag ( Hertas reklektion: Har hon inte vallat rätt).

Vi säger hej och Herta fortsätter. Så möter hon kvinnan som hjälpte henne initialt idag. Hon hojtar på mej och undrar hur det går. För henne är det väldigt bakhalt idag.

Men vad konstigt. Det har inte varit bakhalt för mej idag? För Herta har det gått väldans bra. Ja inget jätteglid men det vill jag inte ha idag heller. Jag ville stå på benen och det lyckades Herta med.

Dagens valla: plus minus 0 grader.