Barnfattigdom eller fattiga föräldrar kanske?
"Tidningarnas eländesskildnringar om barnfattigdom provocerar mig"
- Var går gränsen för hur ungar skall ha det?
- Skall barns välfärd vara beroende av föräldrars möjligheter?
Det där är ett jobbigt ämne tycker jag för hur ofta var det inte som man börja på hösten med klump i magen för att man skulle berätta i skolan vad man gjort på sommarlovet.
Man kunde vara hur nöjd och glad som helst men ändå så var det som gjort för många att hitta på.
Själv handlar jag ofta secondhand i sve för det passar mig och när jag är hemma på ön så har vi mycket bytardagar och liknande.
Secondhand där finns dessvärre inte m'n bytardagarna kanske kan leda dit hän )ängre fram.
I skolan där på ön får barnen tidigt lära sig att bli medvetna om pengar och pengarsvärde och det tycker jag är bra även om de inte ska blandas in för mycket i familjens privata ekonomi...de måste enligt mig få vara barn med
Sen undrar jag med hur man stärker de barn som är hemma...?
Jag har följt aftonbladets fattigblogg och jag blir tagen kan jag lova och lite skrämd.
Själv har jag inga egna barn än men många runt mig och jag väntar trillingar nu så visst funderar jag på framtiden och hur den kommer bli.
Sv: ingen stress men vore kul att se mer från er resa.
Vi bodde där för många år sedan men det var oroligt och opålitligt i landet då så vi tog det säkra att flytta.
Men 7 månader blev det och jag fick en enorm lärdom som jag bevarar i hjärtat
0ed kärlek Sara
Du har rätt i att det ligger en stor skillnad i att leva snålt under en period om man vet att den är tidsbegränsad. Jag har någon i min närheten som inte har mycket till ekonomi, där semestern består av några dagars utflykt som kommunen bjuder på.
På något vis kanske det kunde finnas någon möjlighet för den som har att dela med sig av till den som inte har, inte nödvändigtvis när det gäller pengar men att öppna sitt hem, dela med sig av sin tid?
Den här artikeln fick mig att fundera lite till. Begreppet barnfattigdom är jag lite tveksam till. För mig har det uttrycket stått för något helt annat tidigare och då i ett globalt perspektiv. Det innebär barn som verkligen lider nöd; inte har tillräckligt med mat, dåliga kläder, bristfällig hälsovård, tvingad till barnarbete / prostitution, eländigt boende i kåkstäder osv.
Sett i det perspektivet är den svenska barnfattigdomen ett lyxproblem.
Sen finns det naturligtvis ett problem med fördelningen av resurser i samhället, men då är det bättre att använda mer relevanta begrepp som verktyg i den diskussionen.
Barn idag möter väldigt mycket av reklam och kompispåverkan som vill få dem (och deras föräldrar) att köpa saker. Och det kommer in redan tidigt i deras liv. Därför behövs också, som Anna skriver i artikeln, ett medvetet arbete för att göra dem och deras föräldrar uppmärksamma på vad som händer, hur köplust väcks hos oss alla på ett sätt som är professionellt inom reklamen. Det är inte slump att vi vill ha en viss sak, det är vetenskap (!). Ekonomisk planering / konsumentkunskap kunde integreras i matteundervisningen mer medvetet och kanske ingå i ett "livskunskapsämne".
Och de viktigaste ingredienserna i ett barnaliv är ändå gratis; god kontakt mellan föräldrar och barn och tid att umgås. Det barn som får mycket av sina föräldrars tid blir avundat av andra barn. Barn värderar inte riktigt som vi vuxna tror.
Föräldrar har oberoende av ekonomisk situation möjlighet att prioritera tid med barnen. För den som bor på landet kan det innebära att man tillbringar mycket tid i naturen med barnen. Den är gratis. Eller om man bor i stan finns bibliotek och museer med barnaktiviteter som är gratis eller väldigt billiga.
