Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Att inte få barn att tappa modet.

Mannen håller på och damsuger och Herta springer efter med golvtrasan och såpa i en hink. Det ringer plötsligt på dörren. Herta springer och öppnar. Kan det vara någon kompis som vill ut och gå i solskenet?

Men nej det är en stackars tjej i mellanstadieåldern som säljer kakor. Ibland brukar jag fråga varifrån de kommer, försäljarna, men inte idag.

Hon ser glad ut och inleder vårt samtal:

- Hej! Vill Du köpa kakor?

Vad skall man säga i dessa lägen. Nej jag vill inte köpa kakor. Jag tycker att 50 spänn för en burk är dyrt. Jag vill inte äta kakor. Vi köper inte hem kakor eftersom vi då gärna äter upp dem osv.

Herta svarade: "Nej vi försöker att inte äta kakor och då kan vi inte ha några kakor hemma".

Säkert ett dumt svar. Man skall väl klara av att ha kakor hemma utan att stoppa i sig dem men så lätt det är, till kaffet nån gång ibland ( vad betyder nu ibland förresten?). Jag vill ju inte vara otrevlig mot flickan som kommer med kakorna. Det är säkert inte hennes idé att idrottsklubben eller vad det vara må som hon är med i, måste sälja kakor för att få ihop pengar. Men varför just kakor? Sälj plastpåsar från Ölandsplast eller nåt annat, nåt som är både dyrt och bra. Påsar går ju alltid åt och deras är bra men inte kakor. Jag vill inte göra barn besvikna hela tiden. Jag vill inte. Hur skall vi göra om vi vill slippa handla något vi inte vill ha så där vid dörren och inte vara otrevliga och få unga människor att tappa modet?Att

Usch, jag känner igen det där allt för väl. Finns det verkligen inget annat sätt att få in pengar än detta nasande?

50:- och ingen kakburk. Då hade hon säkert blivit glad. Eller 50:- och kakburken som du sen tar med till jobbet, då hade många blivit glada

Fast de där kolorna är grymmegoda!

Bra idé dock att man skan sälja påsar eller liknande!



SVAR: Låter helt fantastiskt! Känns hoppingivande att folket faktiskt kan och vill leva tillsammans!

uuuuummm ett dilemma som jag alltför väl känner igen....och inte vill man göra dom ledsna heller...

Jag är hemsk! Jag öppnar aldrig dörren.

Lillebrorkolorna ÄR goda. Tyvärr.

Jag gillar inte dörrförsäljare över huvud taget. Här i sta´n har vi kodlås, så ringer det på dörren så är det antingen någon i bostadsrättsföreningen eller någon bekant. Känns bra.

Det här är såååå trist och jag känner igen mig. Torra småkakor äter vi egentligen inte, men jag orkar inte säga nej till de här små försäljarna. För att inte tala om alla lådor som vi tvingades köpa av de egna barnen när de idrottade och skulle vara försäljare men inte lyckades så bra.



Kan inte någon lagstifta om detta ??? ;-))

Bra skrivet om ett vardagligt dilemma som många nog känner igen sig i!

Hade de nu inte varit så förbaskades goda, De där kolerna i gröna burken har jag köpt och de var grymt goda. Har man väl köpt dem är de omöjliga att låta bli.

Man måste säga att man inte äter kakor och godis och försöka att inte ha dåligt samvete för det. Det värsta är ju om det är en grannes barn eller någon annan man känner. Då handlar man, äter och får jätte dåligt samvete för man inte kan låta bli.