Herta

Gästabudet enligt Erikskrönikan

Under en resa till Kalmar på hösten 1317 hade Valdemar passerat Nyköping, var kungen inbjöd bägge att i försoningens tecken dricka jul på Nyköpingshus, tillsammans med honom, drottningen och hovet. Valdemar var positivt överraskad över kungens ändrade sinnelag. Han övertalade sin bror Erik att gå med på en bjudning på Nyköpingshus.

När hertigarna alltså kom till slottet erfor de att kungen hade ändrat sinnelag. Även drottning Märtavisade sig glad och upprymd: "man sigher at man aldregh saa// drotningena swa gladha som tha". Under förevändning att det skulle bli bekvämare på slottet, hade alla hertigarnas män anvisats logi ute i staden Nyköping. Efter mötesgästabudet, på natten mellan den 10 och 11 december 1317, överrumplades hertigarna av ett kompani armborstskyttar under kungens drots Johan von Brunkow, varvidlag kungen framställde åtgärden som hämnden för Håtunaleken. Detta framställs i källorna som hämnden för en elva år gammal oförrätt varigenom Birger för flera år framöver såg sig detroniserad: "Minns ni Håtunaleken? Alltför väl minns jag den. Den här lär inte bli bättre." I daggryningen gick kungens knektar runt i staden och tog alla hertigarnas överraskade män till fånga.

Hertigarna kastades i Kärntornets runda, ännu bevarade, nedersta hålrum, där den satt fängslade med händerna fast med bojor vid en stock och med halsjärn fjättrade vid väggen.

De kunde ana att de inte hade någon förskoning att vänta av Birger, så de lät upprätta ett gemensamt testamente efter fem veckor i fängelsehålan. Det daterades den 18 januari 1318 och finns bevarat, där de för sina själars frälsning instiftade kanonikat i Uppsala, Linköpings och Skara domkyrkor och skänkte pengar till kyrkor, kloster och hospital.^[5] En av testamentsexekutorerna var Birger Persson. Kort därefter dog de båda i fängelsehålan, enligt traditionen av en plågsam svältdöd.

Under tiden försökte kung Birger erövra Stockholm, men misslyckades. Kung Birger hade emellertid missbedömt det politiska läget i landet. Trots dansk hjälp kunde Birger inte stå emot upprorsrörelsen som bröt ut till hertigpartiets förmån. När kungen såg att han inte hade någon chans att hävda sig kastade han nyckeln till fängelsehålan, Gästabudsnyckeln, ut i Nyköpingsån för att hertigarnas anhängare aldrig skulle finna dem.

Hur bröderna dog är oklart; kanske mördades de, kanske svalt de ihjäl. Enligt Erikskrönikan avled Erik först, sedan Valdemar.

Troligen strax efter midsommar 1318, den 27 juni, intog hertigpartiet Nyköpingshus – och då återfann man hertigarnas kvarlevor, som kunde begravas.^[6] Enlig Erikskrönikan skall dock kropparna ha lämnats ut innan Nyköpingshus ens hade fallit. De begravdes i Stockholm.

Kung Birgers son Magnus hade blivit vuxen, och höll stånd mot styrkor som försökte inta Nyköpingshus. Efter fästets fall rymde han med drotsen von Brunkow, kallad Brunke, mot Gotland, men led enligt krönikan nederlag i en sjöstrid och togs till fånga. Brunke avrättades i Stockholm på den sandås som sedan dess kallats Brunkeberg.

Kungen och drottningen flydde från Nyköpingshus till Stegeborg, som efter Nyköpings fall också gav upp. Kungaparet flydde vidare tillVisby, medan deras son, junker Magnus, utlämnades till faderns fiender och fördes till Stockholms slott.^[7] Från Gotland tog sig Birger och drottning Märta med unga döttrar vidare till Danmark, där han som underhåll fick gården Spegerborg nära Skælskør på västraSjälland. Tronföljaren Magnus avrättades på Helgeandsholmen 1320. Den förutvarande kungen levde i fyra år efter Nyköpings gästabud. Hans och Märtas grav återfinns i Sankt Bengts kyrka kyrka i Ringsted.^[8]

Då återstod i Sverige Eriks änka och Valdemars änka, med en liten son var, samt den gamla änkedrottningen Helvig av Holstein, (Magnus Ladulås gemål). Den blivande kungen var hertig Eriks son Magnus, tre år gammal när han utropades.

Vilhelm Moberg har i Min svenska historia kallat Nyköpings gästabud en Shakespearesk episod; han utgick dock från att Erikskrönikans beskrivning, till och med de repliker krönikan lägger i kung Birgers mun, var hämtad direkt från det verkliga förloppet.