Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Mer och mer lik min mamma...

Idag är det mors dag. Jag har tänkt lite då under hela denna dag på min mor. Tänkt på det liv hon fick leva, på hennes val och på olika situationer som också blev orsaker till andra val i livet. Jag har tänkt på hur vår uppväxt och de sammanhang som vi befunnits i har påverkat oss och hur de påverkade min mor till att ta ställning för olika saker men också till att ta ställning emot och göra på ett annat sätt. Kanske framför allt att göra på ett nytt sätt. Att bryta konventioner och att välja den nya tiden och de sammanhang och discuser som denna tid innebar. Det mesta var möjligheter för min mamma även om livet i perioder var ganska svårt i en familj med mycket kroppsligheter. Glädjen att leva fanns alltid där. Glädjen att vara med och forma framtiden, att skapa något som var bättre för människor och att få vara med och bygga ett nytt samhälle och att aldrig ge upp.

Vi formas som människor utifrån vad vi har fått med oss. En sak som jag tror att jag har fått med mej är att tänka efter, att reflektera, att diskutera, att förbereda sig, att inneha kunskap för att vinna segrar och framgångar i det som vi behöver genomföra. Jag brukar tänka på ...om min mor hade levat idag och hur hon skulle ha tänkt nför olika situationer och samhällsfenomen. Sådant skulle jag vilja fråga henne om och diskutera kring samt höra hur hon tyckt att man skulle gå vidare. I de sammanhangen saknar jag min mamma.

Tror du att du skulle kunna föreställa dig hur din mamma hade resonerat och tänkt? Kanske vet du ganska mycket om hennes tankesätt trots allt?

Jag saknar också min mamma. Just att fråga om saker och att diskutera med.

Jag tror att man har en inre dialog med sina föräldrar hela tiden, oavsett om de gått bort eller inte. De lever så nära i ens liv på något sätt, finns inbyggda där för alltid. Det låter ödesmättat men ändå på något sätt.....

När man var ung var det värsta man kunde tänka sig var att bli lik sin mamma och nu sitter man här och ser att man faktiskt fått med sig vissa likheter på gott och ont.

Förr strävade jag emot om någon sa att jag var lik min mamma, jag ville inte det. Nu tycker jag det är ganska trevligt. Jag behöver inte ta efter hennes sidor som jag inte tyckte om, jag är ju min egen! Bättre att minnas allt bra och försöka göra likadant.