Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Tantalunan varnade för polisen.

Idag när jag skulle åka iväg till jobbet var jag med om något underligt och samtidigt lite obehagligt. Jag svänger ut på den lite större gatan och ser samtidigt en kvinna, 60+ som hoppar fram på trottoaren och gör något som liknar ett tjolahoppsanskutt och sätter upp en hand med tecknet ovan. Jag ser att hon gör så gentemot den lilla svarta bilen som kör framför mej och jag råkar ut för ett liknande beteende. Min första tanke är, håller jag på att tappa ett hjul eller något liknande. Jag kollar att jag  inte har några bilar bakom mej osv och stannar och backar bakåt då jag trodde att något hade hänt. Tantalunan stannar då upp. Jag bestämmer mig sedan att allt är ok med min bil och kör vidare.

Vid nästa korsning in mot stan såg jag varför kvinnan viftade. Där stod fyra poliser. En av de unga männen var en av min sons nära kompis under många år. Han hejade glatt på mej. Dagens onsdagsmorgon fick jag alltså testa huruvida jag körde nykter eller inte. Testet visade att så var fallet, något som jag själv misstänkte eller egentligen var helt för vissad om.

Det är bra att de kollar. Jag tycker det är jobbigt att blåsa tillräckligt länge, jag blir andfådd!

Såna där tester ska man vara tacksam att polisen gör. Inte trevligt att några kör omkring onyktra. Men den där varningen, hur skulle man kunna begripa den?