Herta

Denna blogg kommer att handla om livet, om vardagslivets möten och händelser. Den kan handla om orätten, samhällsliv, politik, tro, böcker jag läst eller vill läsa eller sådant vi behöver diskutera och samtala om. Men samtidigt och detta är viktigt: Min vardag kan vara ganska seriös ibland. Denna blogg kan därför ibland fara iväg på ett kanske inte så seriöst sätt. Bloggen är ett sätt för mig att ibland koppla av från en komplex verklighet och tänka lite galet och kul ibland.

Göran och stödet till småbarnsfamiljer?

Lyssnade på Göran Hägglund i går morse på TV 4:as nyhetsmorgon. Blev faktiskt glad. Hörde inte allt men hörde hur han pratade om separationer i unga familjer och behovet av stöd till familjer med små barn. Jag tolkade det som att han pratade om späda barn dvs barn under ett år. Han sa att det behövs stödnär man väntar sitt barn och även under det första året. Han har helt rätt. Här har BMM...det som tidigare kallades MVC(ni får räkna ut varför om Ni kan) och BVC en stor uppgift, kanske i samverkan med proffessionell kompetens inom detta område. Här finns mycket att göra, generellt, för att hitta de familjer som är i behov av detta. Det händer så mycket med oss när vi blir föräldrar. Vi skall räcka till för så mycket, vara så mycket. Jag tror att det är svårare idag än när vi som fått leva ett antal, i detta sammanhang ganska många år, blev föräldrar. Här behövs det forum att prata och diskutera, innan de olika situationerna uppstår.

Hur skall vi hjälpa unga människor att orka? Både att vara föräldrar och att ha kvar sin parrelation. För många går detta hyffsat bra men det finns också de som inte får till detta. Vad kan vi göra då? Det är alltid ett barn som påverkas av att föräldrarna separerar i den period av föräldraskapet när man skall skapa en relation med sitt barn.

Vad är Din uppfattning om att bli förälder idag?

Är det svårare?

Vad uppfyller småbarnsföräldrar idag?

Hur påverkas barn av att föräldrarna separerar när barnet är i späd ålder?

Hur skapar och upprätthåller man en relation med ett väldigt litet barn som man inte lever tillsammans med?

Hur skulle Du göra?( Här kommer säkert mest tjejer att svara för jag har inte några manliga läsare av denna bloggen) Men vad tror Du skulle vara på ett bra sätt?

Man kan ju liksom inte jämföra. Kanske är det på en del sätt svårare idag men på en massa sätt också enklare. Speciellt om man jämför med hur det var bara några generationer tillbaka. Min farfar kom hem någon gång om året från väg jobb. Barnen kände visst inte igen honom när han kom hem. Farmor och farfar fick 7 barn och drev ett mycket litet småbruk i nordvästra Jämtland. Somligt är nog svårare medan annat är lättare.

Jag tror att det är betydligt svårare idag. Krav från arbetsgivare är hårdare. Det finns inga dagmammor eller anhöriga som kan ställa upp för alla jobbar ju eller bor på annan ort. Ekonomin är också svårare att klara än förut.

Förr fanns det alltid någon i närheten som man kunde gå till när man var liten.

Inte undra på att det blir skilsmässor. När ska man hinna odla sin relation i allt slit. Tack och lov att man är gammal och att man fått ha en bra barndom

Jag hör ju till dem som är övertygade om att barn aldrig haft det bättre än de har idag. Oavsett om föräldrarnas relation håller eller inte så har ju barnen tillgång till två ´föräldrar redan från späd ålder, två människor som engagerar sig i dem. Förr var barnen mammans angelägenhet fram till de var nästan vuxna och under en lång tid under uppväxten var pappan en figur som var den som skulle ge stryk om uppförandet inte varit gott.



Sen så finns idag möjlighet att kliva ur relationer som inte fungerar och det kan nog vara både negativt och positivt. Jag tror att de flesta små barn har kapacitet att klara av att föräldrarna delar på sig även om det nog alltid kommer att finnas en sorg med att hantera pga detta. Viktigast är nog ändå att föräldrarna försöker att dra jämt och ha barnets bästa för ögonen, inte blanda in dem att bli slagträ i trätor. Det är också viktigt att man håller löften om hämtningstider och får en bestämd rytm i delad vårdnad, så att det blir förutsägbart, barnet vet vad som gäller.