En stund på kyrkogården.

 
 
Sonen och jag har varit inne en stund på kyrkogården ikväll. En fin stund blev det. Vi pratade om de människor som stått oss nära och i vars närhet vi formats som människor. Människor som vi saknar och har älskat eller fortfarande älskar. Denna kväll är viktig men också svår. Herta gråter lätt denna kväll.  Våra nära har blivit så många vilket inte är så enkelt eller det minsta kul.
 
Mannen är med en äldre anhörig till en annan kyrkogård. Herta funderar på middan, nej hon funderar inte. Hon tilllagar den. Ikväll behöver vi nog inte vara längre i saknaden tror jag. Ikväll vill Herta se en rolig komedi som skall innehålla ett antal förvecklingar.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0