Skadegörelse eller konst?
Blev helt paff för ett par dagar sedan när en studerande på Konstfack som examensarbete valt att göra åverkan på SL:s tunnelbanevagnar i Stockholm. Va! Jag fattar nada! Gossen ( benämning av yngre person av manligt kön som inte vuxit upp till vuxen mansperson) väljer att hoppa in i tunnelbanevagnen och förstöra vagnen eller om man så vill, spraya ner den med färg.
Vi lever i ett samhälle med risig ekonomi. Vi måste spara på våra resurser. Många människor har förlorat jobben och många människor känner oro för sitt eget arbete och hur det då skall bli med ekonomin osv. Så kommer en gosse som genomför en akademisk universitetsutbildning och skadar offenliga transportmedel för mycket mycket pengar´.
Jag blir helt mållös eller blir jag inte det. Gossen säger:- Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det, skriver konstfackstudenten. Konstfackstudentens examensarbete var en video där han vandaliserar en tunnelbanevagn. SL har reagerat och planerar att kräva 100 000 kronor av konstfack för skadegörelsen. Jag tänker: Skadegörelse skall polisanmälas. Denna skadegörelse skall hanteras på samma sätt som när ´mindre ungar sabbar våra tunnelbanevagnar, bussar mm. Allt detta är skadegörelse. Sedan kan man kalla det grafitti. Jag kan också förstå att det kallas konst men va sjutton, väx upp och grafittiåla där det är ok och inte där Ni sabbar genomtänkta miljöer.
"Jag vill känna det jag gör, ha det i balans både fysiskt och psykiskt, och det uppnås lättast för mig genom att måla en back-jump målning i 5 minuter på tuben", står det i essän. Vad "back-jump målning" är beskrivs i en fotnot:
"Målning på tåg som tillfälligt står stilla på en station."
Gossen fick betyget godkänt för denna ess´ä.
Någonstans måste vi lära oss att inte skilja på människor. Vi låter ungar tvätta bort färg när de saboterar skolor och busshållplatser men här skall en universitetsstudent ha respekt och förståelse när han håller på med något som vissa kallar konst medan andra kallar det skadegörelse.
Jag vill inte åka i en sketen tunnelbanevagn som är nedgrisad med färger här och var. Jag vill åka i en ljus och fräsch vagn som är hel och ren. Vi måste vara rädda om de sammanhang vi lever i, inte förstöra och sabba.
Det är kanske dags att Konstfack som instutition börjar fundera på hur man undervisar. Jag vet och minns min egen studietid. Jag minns deskussioner under lektionstid och långa nätter, de stora frågorna, de svåra frågorna. Jag minns diskussioner nära provokation. Jag vet att detta hör studietiden och kanske också ungdomstiden till. Men det finns gränser. Jag har förstått att många unga konstnärer vill och känner att de skall provocera men va sjutton provocera själva då och inte för våra skattemedel och samhällspengar.
Väx upp!
Aldrig ger vi upp...
Nej-sägarnas barn säger ja till kärnkraften
Opinionen har aldrig varit så kärnkraftsvänlig som nu. Flera av dem som 1980 röstade för en avveckling har ändrat sig. Och deras barns generation är den som är mest positiv till att bygga ny kärnkraft.
Dagens Nyheter har i en artikel idag belyst ämnet. Artikeln är skriven av Helene Gunnarsson och Gunnar Söbring. Vi som var unga på 70-talet och som engagerade oss, som röstade på linje tre, har enligt artikeln inte så sällan ändrat uppfattning i kärnkraftsfrågan. Många har släppt vår ungdoms värderingar. Artikeln konstaterar också att våra barn är positiva till kärnkraft. 2005, 25 år efter kärnkraftsomröstningen, var det bara en dryg tredjedel av dem som röstade för att avveckla så fort som möjligt som stod fast vid det kravet.
Mest positiva till att bygga nya reaktorer vid dagens kärnkraftverk, just det som regeringen i torsdags öppnade för, var personer i åldern 30 till 44 år, alltså 60- och 70-talister. Att det var länge sedan det inträffade några stora kärnkraftsolyckor kan vara en förklaring till den mer positiva attityden i stort.
Vi trodde på sol, vind och vatten som ett fullgott alternativ till kärnkraft. Idag kallar vi oss realister? Vi menar tydligen idag att det är bättre att vara beroende av kärnkraft än att vara beroende av olja, kol och gas.
Per Ahlmark, Torbjörn Fälldin och Gösta Bohman i Fälldins regering på 70-talet.
Förresten kom Ni ihåg sången?
Aldrig nej aldrig ger vi upp!
(We shall not be moved)
Aldrig, nej, aldrig ger vi upp!
Aldrig, nej, aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!
Kärnvapen skall stoppas,
aldrig ger vi upp!
Kärnvapen skall stoppas,
aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!
Livet måste värnas,
aldrig ger vi upp!
Livet måste värnas,
aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!
Barnen skall få växa
i en fredlig värld!
Barnen skall få växa
i en fredlig värld!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!
Freden skall vi bygga,
aldrig ger vi upp!
Freden skall vi bygga,
aldrig ger vi upp!
Vi står som träd
med djupa, djupa rötter,
aldrig ger vi upp!
Jag blev paff när Maud Olofsson i veckan som gick satt i möte med sina partivänner som resulterade i att man lämnar kravet om att arbeta för en avveckling av kärnkraften.
Samtidigt förstår jag hennes val som hon och centerrörelsen har gjort. Jag förstår det utifrån att hon vill bevara allianssamarbetet. Därmed inte sagt att jag tycker att det är bra. Skall man ge upp sina ideal i vissa frågor för att kunna bevara andra frågor och arbetsmöjligheter? Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker ännu.Men vad tycker vi idag? Vi som inte ville ha kärnkraft på 70-talet. Funderar dock på om det var Stockholmsfalangen igen eller om hon har hela rörelsen bakom sig.
Vågar vi hoppas?
idag har Mr president svurit presidenteden. Jag lyssnade på talet. Här finns en svensk översättningav Obamas tal. Jag tycker det var bra, kanske lite allmänt men ett sådant tal kanske skall vara allmänt hållet.
Jag hoppas och vill tro att obama kommer att försöka föra in Amerika på nya vägar. Min fråga och fundering är dock : är amerikanerna redo för detta? Jag hoppas det.
Mobilstölder i stan igen...
Känner mig ilsken. Sonen var ute på en av stadens nöjesetablissemang i fredags kväll och någon stal hans mobil. Med alla nummer i kopplat till jobb och annat. Kompisen ser vad som händer och återbördar mobilen, snabbt och effektivt, killen blir paff när mobilen tas tillbaka men gör ingen ansats till att tjafsa. Förmodligen hade han lite ärlighet kvar och insåg att mobilen inte var hans.
Aftonbladet skriver om mobilstölder. jag citerar Peter Nord från Norrmalmspolisen som säger "Det är vana, snabba ungdomsgäng som rånar andra unga killar.
- Det är en orolig utveckling. Folk blir hotade om att bli ihjälslagna för en mobiltelefon, så hett är det med mobiltelefoner. Stölderna sker i miljöer där det är stökigt och mycket folk. De som rånar är unga killar som märker hur lätt de är att stjäla." Googlar vidare lide på detta och det kommer upp hur många söksvar som hellst.
Jag har en massa tankar just nu om detta men jag har ingen lust att vidareutveckla dem. Jag är bara ilsken. Vad behöver de här killarna som skulle ändra deras livssätt eller vad behöver deras föräldrar kanske man skall fråga sig.
Wourld Trade center
Sitter och kollar på Tv och slappar , lördagskväll som det är. Filmen Wourld Trade center visas ikväll. Vet inte om jag vill se hela filmen. Jag minns så tydligt den 11 september då det hände. Jag minns vad jag gjorde på jobbet den dagen. MInns att jag hörde på nyheterna och sen satte jag på TV:n. Det hela var helt ofattbart.
Vet inte om jag vill se filmen ikväll. Springer nog lite fram och tillbaka.
Våra barn och ungdomar behöver dagstidningar!
Kan irritera mej på att i internets kölvatten läser vi mindre och mindre papperstidningar dvs dagliga sådana. Jag minns min barndoms tidnningar. Under olika perioder så läste jag olika saker i tidningen, olika sidor och intressen. Vi hade två tidningar, dels lokaltidningen och så en sk Stockholmstidning. Oftast var det Dagens Nyheter men jag minns att vi även provade Svenska Dagbladet. Jag minns att vi pratade om skillnaden och vad vi skulle välja sedan när provperioden var slut.
Jag lyssnade på P1 igår. Jag kom in mitt i ett program som handlade om dagstidningarnas minskade resurser och möjligheter. Vi prenumererar mindre idag. Vi läser tidningarna på internet istället. I programmet informerades om att på flera orter i landet går man ihop lokalt så att det skall finnas en lokaltidning kvar. Man gav några tidningar i Skåne som exempel. Men vad händer då med den fria pressen och de olika lokala discuserna och den oberoende presssen? Vem bestämmer vad ledaren skall skriva om.?
Härhemma har vi haft en lokaltidning och sen Dagens Nyheter på söndagarna. DN innehåller mycket och kostar dessutom mycket varför söndag räcker för oss. Det är verkligen avkoppling att läsa DN SÖndag ofta med någon intressant djupintervju.
Att vara tidningsbud kanske är dåligt betalt och det innehar krav på morgontidiga vanor. Lokaltidningen fungerar hyffsat, den kommer i tid på mornarna men DN varierar över tid och kopplat till respektive tidningsbud. En kille delade inte alltid ut tidnningen, ibland skrev han förlåtmedelanden på en lapp bredvid typ nästa gång osv. En tjej som skulle ta jobbet kom ofta mellan 11.00 --13.30 OCH DÅ HADE JAG GÅTT UPP OCH SATT IGÅNG OCH VILLE INTE LÄSA NÅGON MORGONTIDNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Förstår dagens unga människor det fina med att leva i ett land med en fri och oberoende press där det skrivna orden på detta sätt kan komma alla till del, att läsas, diskuteras och reflekteras ikring och som kan leda oss vidare till nya möjligheter, ställningstaganden, debatt, möten mellan människor, kunskapsförmedling osv?
Jag lever i en mindre stad i Sverige. Det är inte självklart idag att Söndagstidningen delas ut i hyffsad tid på morgonen.
När jag under ett antal år inte fått DN regelbundet eller i alla fall före 10.00 fö fm tröttnade jag. Otaliga gånger hade jag mailat samt pratat i telefon med DN:s prenumerationsavdelnning. Jag bestämde mig för att skriva ännu ett mail till Dagens Nyheter. Denna gång skrev jag ett långt brev. jag berättade om min uppväxt, om glädjen över en fri och oberoende press, om vilken glädje dagstidningar har haft i mitt liv och att jag vill föra denna glädje och detta behov vidare till kommande generation. Härhemma hade det mesta lästs av den kommande generationen, just då lästes ledarspalten.
Jag mailade mitt brev till förutom prenumerationsavdelningen ( som bara beklagade vad jag skrivit) även mitt brev till hela ledarredaktionen, chefredaktören samt div andra som jag tyckte på DN betydelsefulla personer. Ganska omgående blev jag uppringd av en person ur DN:s ledningsgrupp. Han beklagade att det inte fungerade men lovade mej att vi skall kunna läsa en rikstidning även utanför Stockholm medelst prenumeration. Därefter har det fungerat oftast varje söndag. Vi får tidningen i tid och vi får den nästan varje söndag.
Idag när kommande generation har egen lägenhet har mamma mm prenumerarat med hjälp av olika gratisprenumerationer. Vi har provat lokalblaskan, DN och Svenskan. Tidningarna läses varje dag. Jag har också fått veta att med hjälp av Dagens Nyheter vaknar man lätt på morgonen tack vare den rejäla duns tidningen frambringar när det passerar brevinkasten och faller ned på golvet i hallen.
Skall vi ha en oberoende press som genom papperstidningar kan föra information och debatt vidare?
Klarar vi oss med att få våra nyheter på internet?
För egen vinning skull?
Vad är vinsten med att söndra för andra? Småstadsidyllen rämnar allt mer. Vår hemort var tidigare känd för en bygd där det var tryggt att växa upp. Nu börjar saker förändras. Hotet kommer närmare. Återigen har någon försökt att tända eld på innerstan och just nu i helgen på en av våra restauranger och krogar. Många saker har hänt i stan de senaste åren.
Detta känns olustigt. Många ungdomar går hit på helgerna och verkar ha roligt där. Man har startat med fräscha ideér vad det verkar osv. Debatten är i full gång i lokaltidningen. Vem vill bränna ned stans senaste uteställe? Knappast nån borta i Stockholm resonerar man? Kanske någon annan krog som inte vill ha konkurrens? Vilka har inte brunnit frågar sig skribenter också? Eller kanske insiderjobb undrade någon. Lite ruggigt när folk börjar ifrågasätta varandra! Jag vill inte ha ett sådant samhälle där vi börjar fundera på varandra, försöker hitta syndabockar osv.
Malmö rämnar
" Ett mångkulturellt samhäle kräver nya lösningar. Upplppen i Rosengård visar att Sverige misslyckats med integrationen. Kravallerna har sin bakgrund i avhysningen av Islamiska kulturföreningen från sina lokaler i stadsdelen Rosengård. Men att hundratals ungdomar samfällt attackerar polis, räddningstjänst och ambulans har naturligtvis mer komplexa förklaringar än att ett hyreskontrakt sagts upp.
Brinnande bilar, vägspärrar, ungdomar som kastar sten och hemmagjorda bomber mot polisen. Bilderna från Aten nyligen har plötsligt blivit svensk verklighet."
Jag tror det handlar om frustration mellan invandrarungdomar som har hamnat i kläm. De har hamnat emellan det svenska, ofta slutna samhället och en föräldrageneration som förlorar sin auktoritet här i Sverige dvs för dem i en ny och främmande miljö.
Trots förklaringar så måste vi ta tag med krafttag mot våldet. Samhället måste kraftfullt stå upp för lag och ordning.Vi måste också värna den del av Rosengård och de människor som bor där och som drabbas av skadegörelse och oordning.
Att de senaste upploppen fått en så våldsam karaktär beror delvis på att professionella bråkmakare - fotbollshuliganer och så kallade autonoma vänstergrupper - anslutit sig till bråken.
Hur skall denna situation kunna vändas? Om inte kommer främlingsfientlighet och skadegörelse, om vartannat att öka lavinartat.
""Integrationsminister Nyamko Sabuni har - liksom den omtalade fritidsledaren "Dallas" i Rosengård - betonat föräldraansvaret. Det är en viktig pusselbit - inte minst i en stadsdel där nära hälften av invånarna är mellan 7 och 15 år. "
Jag fortsätter att citera dagens DN "Men många invandrade föräldrar befinner sig i en svår situation. Invanda könsroller och hierarkier från hemlandet faller samman i den svenska exilen. Barnen blir ofta bättre på svenska än sina föräldrar som inte kan ge någon ordentlig vägledning i det nya samhället. Arbetslösheten och mötet med svenska liberala jämlikhetsnormer får inte minst fäderna att tappa sin naturliga roll i familjen.
I synnerhet sönerna blir därmed lämnade åt sig själva. De kan ofta varken identifiera sig med det svenska samhället eller familjens gamla hemland. När det saknas goda förebilder och auktoriteter återstår i sämsta fall endast gängen och olika extremistgrupper"
DN skriver så bra så jag fortsätter att citera ledarsidan " Något måste alltså göras. Integrationens fulla problematik har nog ännu inte riktigt gått upp för de flesta svenskar. På relativt kort tid har landet gått från att vara ett av världens mest etniskt homogena länder till att bli ett av Europas främsta invandrarländer. Den svenska samhällsmodellen har inte följt med förändringen. Den bygger fortfarande på outtalade premisser om medborgarnas kulturella likhet. Svenskarna tar sina kulturella normer för givna till den grad att de inte tror att kultur har någon betydelse. De höga trösklarna på svensk arbetsmarknad avspeglar detta homogenitetstänkande. I ett sådant land är det mycket svårt att bli integrerad.
Invandrare måste tillåtas att - inom vissa ramar - bevara en egen kultur som kan skapa självrespekt i stället för kravaller. Arbetsmarknaden måste anpassas så att även den med små kunskaper om Sverige kan klara sig själv. Omställningen kommer inte att bli smärtfri - men alternativet är mycket värre. "
Jag tror inte att Malmö kommun kommer att lycka när man med polismakt försöker sätta att en grupp människor på plats. Varför har man inte från början i samtal med den muslimska gruppen som var aktiv i den aktuella lokalen samtalat för att finna en lösning. Föreningen har varit där i 16 år. Givetvis måste man samtala med dem och de måstte vara delaktiga. Annars har vi samma gamla storebrorssamhälle där några bestämmer och andra får finna sig i besluten. Som jag förstår har samtal NU påbörjats med den aktuella muslimska förening som fanns i lokalerna, de har börjat vara ute och vandra på kvällarna.
Varför börjar man ofta från fel håll.
I hela Rosengård har 86 procent utländsk bakgrund, i Herrgården 96 procent. I hela Rosengård har 38 procent arbete, i Herrgården 15 procent.
Området Herrgården i Rosengård byggdes för 3.000 människor, nu är 5.000 skrivna här. Men polisen uppskattar att det verkliga antalet är ca 8.000. Orsaken till trångboddheten är Ebo, eget boende, vilket innebär att asylsökande själva får välja var de vill bo. Det finns inga lediga lägenheter så det egna boendet innebär att man flyttar in hos anhöriga som också de redan är trångbodda. När den asylsökande sedan får uppehållstillstånd kommer hans familj efter. Då blir det jättetrångt.
Katrin Zytomierskas syn på ungdomar och alkohol - Skrämmande och omoget!
Katrin Zytomierskas förhållningssätt till ungdomar och alkohol kan göra mig mörkrädd. En vuxen kvinna som pratar om att trycka ner alkohol i unga människros vattenglas är helt omoget och hör inte hemma i en vuxenvärld mogen sin ålder där alkoholen är något som just är förbehållet vuxenvärlden och där vi visar våra ungdomar att den hör inte hemma hur tidigt som hellst.
Vad tycker Ni?
Vad tycker Ni?
Mona Sahlin tar nya tag
Jaha. Nu kan vi konstatera att Socialdemokraterna för första gången vill bilda regering tillsammans med Vänstern...Miljöpartiet skall också vara med. 2010 skall de presentera sitt förslag.
För stor byst - förlorar livräntan?
Tog det lite lugnt idag på morgonen då det blev sent på jobbet igår kväll. Läser tidningarna på nätet och hittar denna artikel:
För stor byst, förlorar livräntan. En kvinna erhåller livränta från Försäkringskassan pga en wiplashskada för sex år sedan. Nu har dock försäkringskassan bedömt att hennes byststorlek kan vara orsaken till hennes smärtor. Kvinnan hävdar att hon alltid haft stor byst men att smärtorna kom efter wiplashskadan!!!
Det är mycket vi som människor måste anpassa oss till och vi får inte heller vara som vi är blir mitt konstaterande. Kanske kan vi få information någonstans om hur vi får och kan vara?
Måste man ha högklackat?
Sitter och kollar på Idol och hejar förståss på Anna när jag lyssnar på en intervju med Alice efter hennes låt. Hon sägar att det inte känns så bra ikväll och att det inte är så enkelt att gå runt och sjunga med klackar.
MED VAD ÄR DETTA FÖR NÅGOT? MÅSTE MAN HA HÖGKLACKAT NÄR MAN SJUNGER?
Vad vill man säga med det? Vad är detta för kvinnoideal vi lurar in unga tjejer i?
Jag är fredligt sinnad.
Margareta Ribbing, kvinnan som "vet" hur vi skall föra oss har talat. Klicka på länken till Dagens Nyheter
Rör inte min sup!
Satt i soffan och slötittade på TV och programmet Dokument inifrån började. Dagens avsnitt hette "Rör inte min sup" där man utgick ifrån barns syn på alkoholen . Man hade valt att intervjua ett större antal 7 åringar varav vi fick se kanske 8 barn i programmet i 7-årsåldern som svarade på olika frågor om alkohol, inte utifrån deras föräldrar utan mera allmänt om alkohol och hur de ser på det, varför man dricker, hur mycket, hur många glas vin vuxna dricker innan de blir berusade, att vuxna dricker mycket sprit och att de hellst vill att vuxna inte dricker då vuxna inte är sig själva med alkohol i kroppen.
Dessutom intervjuades en kvinnlig S- politiker från Oskarshamn samt Gabriel Romanus fd socialmminister om sin syn på att dricka. Den kvinnliga politikern ( vars namn jag tyvärr glömt) berättade om egna minnen kopplat till sitt föräldrahem och till alkohol vilket lett till att hon hoppat över denna dryck. Gabriel Romanus berättade att han "trappat ner" när barnen var mindre och om hur omgivningen reagerade på detta. Programmet konstaterar att man måste vara antingen nykterist eller tänker köra bil hem från festen om man skall kunna tacka nej
Vi fick också följa en vecka i Båstad och ett par ungdomars syn på alkoholen och på hur vuxenlivet skall se ut och att de ville ha tillträde till detta 15-16 års-åldern. Dessutom intervjuer med ganska många ungdomar som sk festade på stranden och runt om i Båstad samtidigt som föräldrarna sk festade en bit därifrån under samma vecka.
Vad är det för samhälle vi har?
Varför måste alkoholen finnas med jämt och ständigt?
Varför kan vi inte undvara den i sammanhang där vi har fest tillsammans med våra barn och ungdomar?
Kan man ha en kul fest utan alkohol? Hur gör man då?
Kan man dricka litegrann?
Hur ser våra barn och ungdomar på detta?
Vi kanske skall prata med dem om detta? Vågar vi det?
Jag har tidigare under många år levt som helnykterist även om jag ibland dricker vin idag. Jag har idag vuxna barn som inte bor hemma. Jag vill inte dra igång en fördömardiskussion utan mera utifrån TVprogrammet ge möjlighet till att reflektera. Jag vet all alkoholen finns med alltmer i alla möjliga sammanhang men hur skall vi hantera den så att ungarna tycker det är kul?
Under avslutningen på programmet dök en son upp härhemma och vi började prata om hur han tänkte om detta dels utifrån sin egen uppväxt men även hur man skall vara som förälder rent allmänt. Jag blev glad efter vårt samtal.
(Ps. Bilderna är plockade från en royalityfri sida där man får hämta bilder på nätet.)
När mörkret faller.
Här kommer ett filmtips. Detta är en oerhört bra och ruggig men också viktig film.
Två unga systrar hamnar i en mardrömslik och livsfarlig återvändsgränd när de går emot sin familjs vilja. Några dörrvakter attackeras av ett gäng kriminella och rena kriget utbryter. En framgångsrik kvinna, vinnare av Stora Journalistpriset, polisanmäler sin man som misshandlar henne och chockas när hon inser att hon därmed får en ny fiende i deras gemensamma journalistkollegor. Men vad ingen av förövarna har förutsett är den enorma kampvilja som nu väcks hos de som hotats en gång för mycket. Och en strid på liv och död kan börja... När mörkret faller är historien om tre människoöden som kretsar kring respekt, lojalitet och hemligheter till varje pris - och om modet att ta strid för det man tror på.
