Herta

Vilken morgon. Tur att jag inte behöver vara på jobbet förrän om några timmar. Herta har jobbat två kvällar utöver dagtid nu, måndag och tisdag. En kollega var sjuk igår och det är klart att jag måste gå iväg i hennes ställe då, igår kväll. Skönt att det är ok att vara hemma då ett par timmar på morgonen.

Skippar gymet idag på morgonenn till förmån för sängen, morgon-TV och rejäl frukost med både thé och kaffe.

Igår var jag på en kurs hela dagen förresten. En föreläsare som bl a sa ( vilket egentligen inte var hans huvudsakliga ämne men närbesläktat, kanske) att om vi tränar dvs rör på oss regelbundet så åkar vi vår arbetskapacitet med 40 %. Visst är det så att vi orkar mer om vi håller på regelbundet och planerar in detta. Nu vet jag att jag har läsare som inte har lust och tid med maskiner ( fast vattengympa har hon varit med om) men som däremot tvingas släpa ved och jag vet att det finns många sätt att hålla igång som är bra för hälsan. Däremot vet jag ju inte hur det man tvingas göra påverkar hälsan och lusten att orka mer.

Någon annan som vet? Jag måste kolla med några kollegor som också hörde föreläsningen om hur det påverkar hälsan om man tränat regelbundet ( kopplat till hjärt och kärlsjukdomar t ex) och  om man tränat en längre period och slutar plötsligt och kör på som vanligt med jobb och annat i livet. Tror han sa att det kunde vara ganska farligt för hälsan men skall kolla upp detta.

Två koppar kaffe har jag druckit nu efter min frukost. Träningsväskan är packan, för säkerhets skull. Eller kanske blir det en powerwalk efter jobbet. I morgon skall jag ha min Vattengympa igen, veckans bästa träning...känns det som.

Lyssnar på morgon -Tv på fyran. Man pratar vallning. Tänker på alla de som skall åka Vasaloppet på söndag. Några står mig väldigt nära. Jag är så glad för det, det skall bli så spännande nu på söndag.

Nej nu är det dags att ge sig iväg. En ny dag väntar.

Ps. Bilden har inget med innehållet i texten att göra. Den föreställer höjdhopparbacken i Cortina i Italien. Jag satt framför den och hade picknick med ett sällskap en gång.

Imorgon måndag den 28 februari är det den Internationella musarmsdagen. På engelska heter det RSI – Repetative Strain Injury, och är ett samlingsnamn för arbetsrelaterade stressfrakturer i nacke, rygg, bröst, axlar, armar och händer. Det är väldigt vanligt med belastningsskador på grund av arbete framför våra datorer.

Bara så att NI vet så är det dags nu. Ut i spåret skall vi ge oss.

Sociala medier är bra. I detta fall alldeles förträffliga. Herta la ut en öppen fråga i morse som löd ungefär så här: Vågar man sig ut i dag, det vara 21 grader i morse. ( I skrivandets stund tror jag det hade gått ner till 14). En fd kollega svarade att någon spårat en slinga på Stadsfjärden nere i hamnen och att ev kaffe efter skidåkningen kunde intas på hennes altan. Efter diverse sprsmål hit och dit om avstånd på slingan, isens hållbarhet osv åkte jag ner till hamnen och gav mig iväg. Jag minns inte säkert men jag tror att det är en av de första gångerna i mitt liv som jag åker skidor på is.



Här börjar det- Småbåtshamnen. Någon har inte tagit upp sin lilla båt ser jag.



Snart är Herta på väg ut på vattnet, jaga menar isen.



Vänder mig om och tar en bild bakåt innan jg åker iväg. Verkar vara en skridskokbana där bredvid land.



Startläge!



Tänk att så nära centrum i vår stad kan man få uppleva detta. Nyköping är alltså en fin stad även på vintern.



Här till höger ser vi det senaste tillskottet i nybyggnation i vår stad. Radhus precis en bit från vattnet.



På väg mot Vattensportens hus. Här hölls kanottävlingar under flera år. Ni vet väl att vår stad har fina kanottraditioner och att vi har ett kanotgymnasium här?



Nu vänder vi.



På väg tillbaka. Har fanns medvinden med.



Vilket väder!




Tillbaka efter turen, fast jag åkte lite mer. Ser Ni skridskobanan som en hjälpsam person plogat upp samtidigt som han me spårmaskin spårat skidspåren. Närmast bild en bastuflotte.



Kul att se en sådan här flotte på nära håll.



Ett speciellt ställe, detta och denna bastuflotte som man enligt uppgift kan hyra för olika evenemang. Denna flotte har också denna specialité med pelagoner som blommar trots kyla och vinterlandskap.



Denna lilla båt kom aldrig upp på land i höstas. Så kan det va. Efter denna eminenta tur blev det kaffe i närheten. Men ifrån detta sammanhang får Ni inte se några bilder.

Jag har vid flera tillfällen tagit upp ämnet, att hälsa på dem vi möter när vi är ute och går. Här hemma är det sjävklart att vi hejar på dem vi möter även om vi inte är närmare bekanta med varandra. Vi hejgade på en 7-8 olika promenadkonstellationer dvs mindre grupper som tillsammans i respektive grupp var ute och powerwalkade idag. Jag alla kanske mera promenerade lite sakta men i alla fall.
Ett par valde att inte heja tillbaka. De såg närmast totalt oförstående ut. Resterande hälsade glatt.

Att hälsa var en gammal symbol på att man kom med fredliga avsikter. Kan tyckas löjligt av somliga idag men traditionen tycker jag om och jag tror den gäller över en stor del av världen, att nicka eller på annat sätt hälsa till förbipasserade. Eller? Hur gör NI andra? Jag vet att jag har tagit upp denna tråd tidigare.

60 min danspass för Herta och många fler idag. Helt obegripligt hur denna person, som i skrivandes stund just nu försöker att formulera lite tankar efter dagens pass, kunde genomföra två pass enligt följande:

Danspass Bollywood     30 min

Danspass Mamma Mia    30 min

Tanken var initialt att prova ett pass, Bollywood 30 min. Sen dök Anne upp på gymet. Människan hade bokat upp sig på två pass, BARA SÅDÄR varför Herta insåg att hon inte hade några val för egen del.
Hon måste köra två pass. Vilket hon också lyckades göra?




Ikväll tänker hon inte gymnastisera mera utan nu är det soffan som gäller. Men först väntar kvällens födointag.
Drefter slapp i soffan med Melodifestivalen(!)

Ok ja jag säger väl som det är då. Ok idag har jag ätit frukost två gånger.
Först hemma, havregrynsgröt och sen på gymet efter passet( se bild)

Så hade vi samlats här ikväll, halva Nyköping på gymet. Nästan alla var där- Instruktören A  som är en av gymets bästa), systerdottern med kamrat, tofsen, the mother, Anne, In another timeandthings, fotbollsmammorna, kollegan från jobbet och många fler. Och alla vi skulle vi köra Funwalk ikväll.

We should give it all!

And we did.

A är hemsk när hon arbetar som instruktör. Ja hon har en fördel.Hon talar om hur vi skall göra men också hur vi inte skall göra...så att vi inte skadar oss, och detta sistnämnda är bra. Det är väldigt bra. Sen har hon också saker för sig som inte är så kanon så där inledningsvis. I dag fick hon för sig att vi skulle stå på maskinerna bak och fram liksom, köra bak å fram och dessutom böja rejält på knäna. Ja hon håller på, människan.



Största delen av sällskapet sprang upp i aerobicsalen eller vad den nu kallas. Den gamla biografen i staden är numera sedan många år gym, ja den var gym och lunchställe under ett antal år, serverade sallader som var jättegoda men nu är den gym. Vi la beslag på mattor till Corepasset och sen satte samma instruktör A igång. På något sätt fick hon mej att tycka att detta var kanonbra och kul.

30 minuter senare var det dags för ytterligare ett pass...



Kvällens yogapass har inletts. Nu är vi igång redan innan och kör bara på fast här måste vi tänka liksom. Idag har Herta det lite lättare såtillvida att hon förstår inledningen. Hón förstår också hur man gör när man andas under passet, tror hon i alla fall.

Vad hon inte förstår är hur man gör när man står på alla fyra fast tvärtom liksom dvs på alla fyra fast med kroppen uppåt om man säger. Herta tycker inte att detta fungerar dvs hjullagren eller  vad de nu heter på människorkroppen överst ( skulle kunna jämföras med framhjulen) fungerar inte  friktionsfritt. Dvs de kan inte böja sig baåt och nedåt. Nu förstod NI väl?

Ps bilden ovan har inget med dagens yogapass att göra.



Dags att fara hem.



Imorgon blir en ny kväll på gymet!




Och sen skulle vi ha en lugn söndagskväll sa vår instruktör på passen ikväll. Vi skulle säga att doktorn har sagt att vi skulle ta det lugnt.  Nåväl vi hjälptes åt härhemma och så här blev det.

Dagens instruktör är en av de där lite tuffare sortens. Först Funwalk följt av Core och på det ett yoga pass. Sammanlagd träning 90 minuter. Herta hade lite träningsvärk sedan i går men tänkte att det går väl över...

Och det onda glömdes av för det kom förmodligen nytt. Ja inte idag men kanske i morgon.

Nu blir det slapp i soffan

Mycket folk på passen ( bilden är en gammal bild från jag minns inté när men det är tagen för kanske 2-3 år sedan). Förmodligen är det det nya året och alla löften som folk skall infria? Det är dock kul med mycket folk och rörelse.

Vi skall på´t!

Ps. Såg en annan bloggare på passet...

Första arbetsdagen är avklarad. Många roliga saker på gång och många även sådana som kan bli lite annorlunda och jag vet inte hur men det är så ett arbete kan se ut.

Rundade av jobbet med att dra vidare till stans bästa gym och körde två pass:

Funktionell träning
Aftodans



Funktionell träning lär bra när jag bokade detta. Tänkte inte så mycket på vad jag hade anmält mej till för pass. Kom skapligt i tid och strax började det att drösa in folk som skulle köra detta pass. Både damer och herrar i många flertal liksom. Vad är nu detta tänkte jag? Det visade sig vara just någon sorts funktionell träning som det låter, med lätta hantlar och olika rörelser med en hel del balansträning. Vad som var kul med denna halvtimma var att DET VAR SKITBRA MUSIK på passet! Ja jag vet man får inté säga skitbra då det är bristfällig svenska men...

 Nu skall jag slappa lite. Imorgon är en ny dag.

Förresten! Har inté Herta träningsvärk imorgon så vet inte jag...

Idag var det dags igen. Ut i skidspåret. Denna gången hade jag mannen med mej. Skidspåren är lite isiga idag på sina ställen men annars fullt ok. Jag är så glad att vi har så fina spår här omkring och slipper ge oss iväg så långt hemifrån.  Iofs har vi skidspår bara en knapp km härifrån så man kan bära skidorna men de är privatspårade. Mycket enklare att åka till orienteringsklubbens stuga och få uppspårat.

Det har förts en debatt i vårt land denna vinter om skidåkning, allemansrätten och att på vissa platser måste man betala för att få åka i vissa skidspår. De som anser att vi skall få åka gratis hänvisar till allemansrätten. Så här ser jag på det hela, efter att ha funderat en tid.

När jag åker bort till Orienteringsklubbens stuga och åker i "deras spår" dvs de skidspår som de spårat med spårmaskin då tycker inte jag att det är självklart att jag skall få åka helt gratis där. Där funkar det så att det sitter inbetalningskort uppe på ett par ställen idärför avsedda plastfickor som man får ta. Man tar hem inbetalningskortet och betalar in en valfri avgift som man bestämmer själv.

Det finns de som hävdar att dessa spår är på kommunens mark och att alla borde få åka gratis här men de har nog inte tänkt till om vem som spårar och vad detta handlar om för kostnader?

Härhemma vid däremot finns det ett antal skidspår. Dessa är spårade av folk som bor runtikring. Där kostar det inget. De som spårar gör detta med egna skidor och människokraft och tar inte betalt utan gillar att ge sig ut och åka för egen del. Här skall vi självklart inte betala? Det är ju frivilligt att lägga upp ett spår med sina skidor?

Vad har Du för uppfattning om eventuella kostnader för att åka skidor?
Tycker Du att vi skall betala för att få åka skidor?
Hur tänker Du om detta? Berätta!

Under dagens skidtur så har jag funderat på hur jag lever idag. Tänkte på hur jag skrev i mitt inlägg " Kan Du göra stek?" Hur jag levde då och hur jag lever idag. Kanske ska vi göra helt om. Va sjutton skall man ha grädde i såsen i varje fall grädde ovan 10 % ? Fullständigt onödigt? Eller inte? Klart man kan laga god mat när ungarna kommer hem. De som tränar flera gånger i veckan osv eller inte?

Idag blev älggrytan jättegod. I med älgen i grytan tillsammans med ett par dl vatten. En orange och en gul stor morot i skivat skick. Skivad purjolök.  På med kryddor, salt, peppar, persiliade, vitlök och nå´t jag köpte i Israel som jag glömt bort vad det hette. LIte matlagningsgrädde av sorten 4 % med lite idealmjöl till alltihopa. Klart man kan göra på bara buljong men familjen skall vänjas varsamt har jag tänkt. Man kan ju använda sig av grönsaker som legat ett tag i grytan och gottat till sig också. Hade inte denna tiden idag bara,

Men klart man kan. Men vill vi och hur motiverar vi oss till att inte?




SKUMTOMTARNA ÄR KVAR!





Hur mycket stoppar vi i oss av det vi inte behöver? Där är det lättare tycker jag. Här har funnits massor av mycket denna jul. En positiv sak är att vi har drygt halva burken med skumtomtar kvar. Jag får väl skicka de resterande med sonen när han åker?

Det fanns en tid då Herta:
Var alldeles lagom i landet lagom. Ja inte till åsikter, värderingar och till förändringsarbete men till hälsa.
Licensspelade fotboll
Sprang löpartävlingar och joggade flera gånger i veckan.
Jätteaktiv mamma under de åren man skulle vara det.
Levde exemplariskt uppvuxen i ett hem med en mamma som var intresserad av kost och hälsa i alla dess former.
Plus en massa annat sunt.

Vad var det som hände? Hur kunde det bli så här?
Åren går och vi hinner inte med oss själva. Vi slarvar och tar inte hand om oss och vi blir mer och mer känsliga för allt möjligt skit. Eller vi slarvar inte medvetet men vi orkar inte hinna med. Vi tar oss till jobbet. Vi ger järnet på jobbet och jobbar gärna över på jobbet eller tar med arbete hem. På kvällarna är vi ofta trötta. Efter middagen leder oss kaffekoppen till soffan men sen...?

Jag tror det handlar om stress och att ha alldeles för mycket om sig så att vi inte hinner måna om oss?
Vad tror Du?

Så här vill inte jag ha det längre. Vi bygger samhällen och vi bygger framtiden men stannar det där?
Jag inledde med "eget ansvar för ohälsa". Kanske menade jag inte det. Det kan finnas sammanhang och situationer inför vilka vi inte klarar av att råda som leder till ohälsa  t ex dålig ekonomi, allvarliga sjukdomstillstånd.  utanförskap av olika sort osv. Detta förstår jag men för oss som har möjlighet?

Nej nu är jag trött på allt detta. Jag vill forma en annan framtid.

Så var det dags igen. Idag hade Herta och sonen en skidåkardag tillsamans vid orienteringsklubbens stuga. Solen sken. Det var mycket folk i skidspåren, unga och gamla av alla de sorter.



Ja då är det väl bara att ge sig iväg då. Hertas mål för dagens tur är att försöka att hålla sig på benen... Sonens mål är ett annat...



På vissa ställen lyste solen mer än på andra.



Skapligt mycket folk i skidspåren. Bra om man kör vilse vilket Herta inte gjorde idag. På ett ställe fanns en liten backe. Där var det kö av några äldre damer som ville leva i vetskapen att ingen kom snabbt bakom när de skulle fara nedåt. Herta vill också ha det så fast hon inte känner sig som direkt äldre?  Sonen åkte inte tillsammans med sin mor. Vad detta beror på kan Ni ju fundera vidare på?



Åker man utmed " Ängen" som det orange spåret kallas så råkar man inte ut för några backar heller. Så praktiskt!



Jaha då var vi framme och tillbaka vid bilparkeringen idag också.  En härlig tur idag med alltså.

OK

Ta mej till NOK stugan för mera skidåkning. Här har jag varit tidigare om Du följt bloggen längre tillbaka.
Lunch hos goda vänner ( detta innebär att skidåkningen måste ske innan?)

Idag, den 29 december är det exakt 40 år sedan som Bertil Pettersson njurtransplanterades och fick en ny njure. Helt otroligt och en stor händelse tycker Herta som sett problematiken med njurtrassel och dialys på nära håll.

l

Denna bilden föreställer den dr till vänster som ansvarade för transplantationen för fyrtio år sedan till vänster, Bertil Pettersson i mitten sat ytterligare en dr som arbetar med frågorna idag. När jag ser detta blir jag väldigt glad. 40 år, det är kanske ett halvt människoliv om vi får leva och ha någorlunda hälsa. Mannen är dryga 70 år idag och har klarat sig dvs njuren har fungerat i alla dessa år. Tänk vad detta kan inge hopp hos människor. Hopp till den som är transplanterad men också till den som går på dialys där livet inte är så enkelt.

En helt underbar nyhet idag tycker Herta. Se länken på Svtplay här.

Kvällspasset rakt igenom blev ett försök till gamla sunda vanor. Grönsakröra i pannan utan speciall röra till, kvarvarande morotskakan och ett par prinskorvar, närmare bestämt två grundade inför kvällens Funwalkpass. Lite styrka innan fick räcka för mej denna kväll.

Lundastudenten var åter i stan och är så tydligen ett par dagar till. Tror jag har bokat ett pass till med henne om nu inte sonen piggnar på sig så det blir skidspåret istället. Den som lever får se.  Passet idag var fullt vilket säket beror delvis på instruktören som är välkänd och omtyckt på gymet. Inte så många kändisar var där, kände igen tofsen och lönemannen från förr.